Sida:Böneskrift till det 16de Lagting Storthinget.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer



Heyer i Lom, Januari 1860.


I.

Förlåten mig, högt ärade storthingsmän, att jag begagnar mig af tolk, då jag wänder mig till eder. Jag är en bonde från Gudbrandsdalen, och mitt språk, som under mina resor i Swerige förstods öfwerallt, skiljer sig i så hög grad från det inom wårt embetsmannastånd och wåra städer införda tysk-danska språket, att jag ej gerna kan begagna det, när jag skrifwer till eder.

Den böneskrift jag i all underdånighet till eder öfwerlemnar, går ut på att få slut på den i 45 år bestående bedröfliga samwaron med Swerige, hwilken gjort den skandinaviska andan böjd för prokuratoriska knep och i tanke och handlingssätt alstrat lust till bakslughet, båda sakerna olycksbringande för en race, af naturen utrustad med högsinnade tendenser, och begåfwad med egenskaper mäktiga att befrämja civilisationen, i alla händelser för ädla att förspillas på ömsesidigt öfwerlistande, rivalisering och hat. Grefwe Anckarswärd har begärt revision af unions-traktaten, I hafwen voterat ståthållarepostens afskaffande — godt, wi äro hwarandra ingenting skyldige.

Ärade storthingsmän! både I och den swenska riksdagen stå med wapen i hand. Föreslån riksdagen på ett loyalt sätt, att ett slut göres på wåra brytningar. Träden i underhandling med honom om, att han utwäljer en kommission, som har att sammanträda med en norsk, utwald af eder, för att genomgå förslag till en helstatsförfattning för båda länderna.

Basis för denna underhandling borde wara: 1:o de swenska ständernas upphäfwande; 2:o upprättandet af en helstatsförfattning för hela halfön; 3:o bestämmelse om, att Göteborg eller Fredrikshall wäljes till parlamentarisk hufwudstad.

Jag skall nu försöka bewisa flera satser, som skola förefalla wåra fördomar paradoxa, såsom:

— Att en stor och en liten häst stjelpa lasset.

— Att fred är bättre än krig.