alla Italiens stater offra sin lokala popularitet, med fara att aldrig få den igen, sedan Italien wäl utgör ett helt. Wi ropa bravo till att all småaktig afundsjuka, allt småaktigt hat, allt småaktigt högmod, allt blindt förakt, som nyligen Turin och Milano, Parma, Bologna och Florens hyste mot hwarandra, äro offrade på det stora fäderneslandets altare. Wårt förnuft gillar allt detta, emedan det så lifligt tilltalas deraf. Och dock gifwa hwarken wi norrmän eller swenskarne akt uppå, att medan förnuftet är så fritt, äro wåra känslor i hög grad förwillade; wi märka ej, att medan wi prise italienarnes handlingar, öfwerlemna wi oss med en otrolig naivitet åt de passioner wi fördöma hos andra; wi gifwa ej akt på, att medan wårt förnuft syftar till ett mål, drifwa dessa, oregerliga som de äro, oss åt ett helt annat håll.
Låtom oss erkänna wåra ömsesidiga fel, kränkande hotelser från den ena sidan, förnärmande misstroende från den andra. Det finnes norrmän och swenskar, som äro obilliga nog att förakta broderlandet; de förre säga: det finnes icke en enda honnet swensk, de senare: alla norrmän äro ohyfsade. Denna obilliga generalisering måste för hwar och en, som känner något till werlden, förefalla enfaldig och löjlig. På båda sidor finnas fel och på båda sidor dygder, låtom oss hafwa detta i minnet. Men skyndom bort från ett kapitel, som wi ännu ej äre mogne att höra. Tystne wåra ömsesidiga barnsliga förebråelser! ware wår blick riktad mot ett högre mål! Låtom swenskarne draga fördel af wår ungdom, wi af deras erfarenhet, låtom känslorna tyglas af förnuftet, och liksom detta hyllar italienarnes inbördes eftergifter, låtom det omskapa wår rivalitet till ädel täflingslust och komma oss att fatta, att Skandinavien är bådas wårt rätta fädernesland.
V.
Att man bör hålla jemna steg med tiden.Största delen af de stater, som i flera hundra år hafwa utgjort Europa, äro stiftade genom eröfringar, sanktionerade af en konventionel rätt, kallad af konungar och herrskare en rätt ”Af Guds Nåde”. Det 18:de seklet inledde nationaliteternes reaktion mot eröfringar, folkrättigheternas mot denna rätt ”af Guds nåde”, och det 19:de århundradet fullbordar reaktionen. I wåra dagar tenderar Europa till att upplösa de på eröfring stiftade staterna och att gruppera sig efter racer. Och detta är nationaliteternes werk. Dessas arbete