Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Nu från sin hamn, sitt lugna herdatjäll,
Till nya verldar oss han väg bereder;
Och morgonrodnan hvilar på hans qväll,
I skaldens hembygd går ej solen neder.

Kom! Låt oss lägga örat till hans dörr,
Ännu en sång att ge oss är han tvungen:
Blott han, som sjöng den gamle knekten förr,
Blott han kan sjunga nu den gamle kungen.[1]

  1. Franzéns svar på detta poem läses i sjette bandet af hans samlade skaldestycken, sid. 294.