intressen utgjorde även ett föreningsband mellan oss. Han hade samlat icke så obetydliga vetenskapliga insikter i Sydafrika och vi tillbragte många förtjusande aftnar med varandra under avhandlande av skiljaktigheterna mellan bushmannens och hottentottens anatomi.
— Under de sista månaderna av sir Charles’ livstid blev det mig allt mer och mer klart, att hans nervsystem var så spänt att man kunde befara, att alltsammans skulle gå sönder. Den där familjesägnen, jag nyss läste upp för er, hade han till den grad lagt på sinnet, att ehuru han visserligen ofta promenerade i sin egen park, kunde ingenting förmå honom att gå ut på heden sedan det blivit mörkt. Hur orimligt det än må synas er, herr Holmes, så var han fullt övertygad om att ett hemskt olycksöde vilade över hans familj, och säkert är, att vad han hade att berätta om sina förfäder inte var särdeles uppmuntrande. Föreställningen om en plågoandes närhet förföljde honom beständigt, och mer än en gång frågade han mig, om jag inte under mina resor och sjukbesök om nätterna sett någonting besynnerligt eller hört hundskall. Denna senare fråga upprepade han ofta, och hans röst darrade då alltid av undertryckt rörelse.
— Jag minnes mycket väl en afton omkring tre veckor före hans död, då jag kom åkande till Baskerville Hall. Händelsevis stod han i den öppna haldörren. Jag hade stigit ur giggen och befann mig mitt framför honom, när jag fick se, att han stirrade över min axel med ett uttryck av den förfärligaste fasa. Jag vände mig hastigt om och hann nätt och jämt att skymta ett föremål liknande en stor svart kalv, som försvann borta vid uppfartsvägens början. Sir Charles var till den grad förskrämd och ängslig, att jag nödgades gå ned till det ställe där djuret visat sig och leta efter det. Det var emellertid borta, och händelsen efterlämnade ett ytterst obehagligt intryck hos honom. Jag stannade kvar hela aftonen, och det var vid detta tillfälle, som han för att förklara anledningen till sin sinnesrörelse i min vård anförtrodde det dokument, som jag läste upp för er för en stund sedan. Jag nämner denna lilla tilldragelse, emedan den får en viss betydelse i sammanhang med den tragedi, som sedan
