att stå på vakt, så att ingen obehörig, allra minst prosten själf, hvilken hölls i okunnighet om saken, skulle komma och få se detta förehafvande.
Dock, äfven denna behandling visade sig overksam. Nu tillgreps följande. Vid solnedgången tre torsdagskvällar å rad bars barnet, tre hvarf hvarje gång, motsols kring boningshuset. Härvid låstes förstudörren, på det ingen inifrån skulle komma och med sina steg korsa dens bana, som bar barnet. Icke häller fick någon utifrån öfverträda denna krets, förr än ceremonien var slut.
Slutligen användes ännu ett medel, och om ens detta vardt det sista af vidskeplig art må lämnas osagdt, ty råd af här tecknade slag lära vankats i öfverflöd. Någon måste för den sjukes bättring »smörja älfvorna», men härtill kunde ej hvem som hälst anlitas, utan blott någon, som ansågs invigd i offerkultens mysterier. En gammal käring, ansedd som mer vetande än andra, fick uppdraget. Tre torsdagskvällar efter hvar andra smorde hon vid solnedgången älfkvarnen med ister eller osaltadt smör samt offrade därå en och annan småsak af obetydligare värde. Huru vida några särskilda ceremonier och besvärjelseformler vid dessa älfvablot kommit i fråga, därom visste upptecknarens sagesman intet att förmäla.
Emellertid lär väl ej häller detta sistnämda medel hafva åstadkommit vidare verkan, ty gossen förblef hela sitt lif sinnesslö. Märkas bör, att om ock prosten själf var okunnig om här skildrade hokuspokus, det dock skedde med prostinnans, som — detta torde böra betonas — ej var af allmogehärkomst, goda vilja och vetande, ja oftast på hennes egen uttryckliga tillstyrkan.
I sammanhang med föregående må anföras följande, som tilldrog
sig vid nyssnämde prosts sista sjukdom. Äfven då rådfrågades den
här förut omtalade finska kvinnan. Därvid tillgick som följer. Då
gumman först spordes om råd, förklarade hon sig icke kunna meddela
något sådant, förr än hon erhållit en skjorta, som den sjuke nyligen
burit. När hon fått denna, »slog hon ner» däröfver, d. v. s. smälte bly
och hälde det samma i ett öfver skjortan hållet kärl, som var fyldt
med vatten. Af den form blyet härvid erhöll slöt hon, att prosten
