Den här sidan har korrekturlästs
102
de båda hjältarne
Sin herre till stöd, sade få ord:
»Käre Beowulf, fullgör väl allt,
»Som du fordom sagt i din ungdom:
2665 »Att aldrig i livet du skulle låta
»Din ära sjunka! Nu skall du beslutsamme,
»Dådstarke ädling av alla krafter
»Värna ditt liv; jag skall hjälpa dig.»
Efter dessa ord kom draken vred,
2670 Det hemska odjuret, för andra gången
Att glänsande i lågors svall anfalla fienderna,
De hatade männen. Av eldvågor förbrändes
Skölden intill bucklan; brynjan kunde då
Ej giva skydd åt den unge spjutkämpen,
2675 Utan den unge mannen ilade skyndsamt
Under sin släktings sköld, då hans egen blivit
Förtärd av glöden. Då tänkte stridskonungen
Än en gång på sin ära, och med hjältekraft
Slog han till med svärdet, så att det, drivet av hatets makt,
2680 Stod i huvudet. Då brast Nägling,
I striden svek Beowulfs gamla
Stålgrå svärd. Honom unnades det ej,
Att stålens eggar skulle kunna hjälpa
Uti striden den man, — för stark var hans hand
2685 Som, efter vad jag sport, i hugg övergick
Varje svärd,[1] då till striden han bar
Det i blod härdade vapnet; ej gick det honom bättre för det.
Då blev folkfienden, den vilde elddraken
För tredje gången betänkt på fejd:
2690 Het och stridslysten, rusade han på kämpen,
Då tillfälle erbjöd sig, omfattade hela
Hans hals med tänderna. Han vart då färgad
Av livsblodet, som svallade i vågor.
»Käre Beowulf, fullgör väl allt,
»Som du fordom sagt i din ungdom:
2665 »Att aldrig i livet du skulle låta
»Din ära sjunka! Nu skall du beslutsamme,
»Dådstarke ädling av alla krafter
»Värna ditt liv; jag skall hjälpa dig.»
Efter dessa ord kom draken vred,
2670 Det hemska odjuret, för andra gången
Att glänsande i lågors svall anfalla fienderna,
De hatade männen. Av eldvågor förbrändes
Skölden intill bucklan; brynjan kunde då
Ej giva skydd åt den unge spjutkämpen,
2675 Utan den unge mannen ilade skyndsamt
Under sin släktings sköld, då hans egen blivit
Förtärd av glöden. Då tänkte stridskonungen
Än en gång på sin ära, och med hjältekraft
Slog han till med svärdet, så att det, drivet av hatets makt,
2680 Stod i huvudet. Då brast Nägling,
I striden svek Beowulfs gamla
Stålgrå svärd. Honom unnades det ej,
Att stålens eggar skulle kunna hjälpa
Uti striden den man, — för stark var hans hand
2685 Som, efter vad jag sport, i hugg övergick
Varje svärd,[1] då till striden han bar
Det i blod härdade vapnet; ej gick det honom bättre för det.
Då blev folkfienden, den vilde elddraken
För tredje gången betänkt på fejd:
2690 Het och stridslysten, rusade han på kämpen,
Då tillfälle erbjöd sig, omfattade hela
Hans hals med tänderna. Han vart då färgad
Av livsblodet, som svallade i vågor.
- ↑ Han var så stark, att svärdet krossades vid hans hugg.
