Den här sidan har korrekturlästs
105
skatterna ur högen.
2755 Den flätade stridsskjortan under högens tak.
Då såg den segerstolte, modige kämpen,
När han gick till platsen, en mängd dyrbara smycken
Och guld glittra, liggande på marken,
Underbara verk å muren, den i gryningen flygande
2760 Gamle drakens håla, samt kärl stå där,
Forna mäns krus, som mist sina prydnader
Och aldrig rengjorts. Där fanns mången hjälm,
Gammal och rostig, en mängd armringar,
Flätade med konst. Lätt kunna guldets
2765 Skatter på marken göra vilken som helst
Människa övermodig: akte sig den som vill!
Även såg han resa sig högt över skatten
Ett fälttecken av guld, det yppersta av handens under
Och konstrikt virkat. Från detta stod en glans,
2770 Så att han kunde betrakta marken
Och överblicka smyckena. Ej var nu där
Draken att skåda: honom hade ståleggen bortryckt.
Jag har sport, att då plundrade en enda man
Skatten i hålan, jättars gamla verk,
2775 Samt lastade i sitt sköte efter eget val
Bägare och fat; även tog han fälttecknet,
Det mest lysande i sitt slag. Hans gamla herres svärd
— Dess egg var av järn — hade förut fällt
Den som en lång tid hade värnat om
2780 Dessa skatter, och i stridsflammor
Om midnätterna spritt för skattens skull
Den heta lågans fasa, till dess han dödades.
Budet skyndade sig, längtande att återvända,
Påskyndad av smyckena.[1] Den högsinte plågades
Då såg den segerstolte, modige kämpen,
När han gick till platsen, en mängd dyrbara smycken
Och guld glittra, liggande på marken,
Underbara verk å muren, den i gryningen flygande
2760 Gamle drakens håla, samt kärl stå där,
Forna mäns krus, som mist sina prydnader
Och aldrig rengjorts. Där fanns mången hjälm,
Gammal och rostig, en mängd armringar,
Flätade med konst. Lätt kunna guldets
2765 Skatter på marken göra vilken som helst
Människa övermodig: akte sig den som vill!
Även såg han resa sig högt över skatten
Ett fälttecken av guld, det yppersta av handens under
Och konstrikt virkat. Från detta stod en glans,
2770 Så att han kunde betrakta marken
Och överblicka smyckena. Ej var nu där
Draken att skåda: honom hade ståleggen bortryckt.
Jag har sport, att då plundrade en enda man
Skatten i hålan, jättars gamla verk,
2775 Samt lastade i sitt sköte efter eget val
Bägare och fat; även tog han fälttecknet,
Det mest lysande i sitt slag. Hans gamla herres svärd
— Dess egg var av järn — hade förut fällt
Den som en lång tid hade värnat om
2780 Dessa skatter, och i stridsflammor
Om midnätterna spritt för skattens skull
Den heta lågans fasa, till dess han dödades.
Budet skyndade sig, längtande att återvända,
Påskyndad av smyckena.[1] Den högsinte plågades
- ↑ Ville visa smyckena.
