Hoppa till innehållet

Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
109
skola straffas.
2885 »Och svärds givande, härligt arvgods,
»Det kära hemmet. Varje man
»Utav denna stam skall vandra förlustig
»Sin njutna landsrätt, när ädlingarne
»Från fjärran spörja eder flykt,
2890 »Ert ärelösa dåd. Döden är bättre
»För varje jarl än ett liv i nesa.»

Han lät sedan förkunna striden i skansen
Upp över havsklippan, där jarlaskaran
Satt med sköldar, sorgsen i hågen,
2895 Den morgonlånga dagen, bidande båda delarna:
Den käre mannens sista dag
Och hans återkomst. Nyheterna
Förteg föga den som red upp på udden,
Utan talade sanningsenligt hän över alla:
2900 »Nu är väder-götarnes givmilde herre
»Och furste fast på dödsbädden,
»Vilar på liklägret genom drakens dåd.
»Bredvid honom ligger dödsfienden,
»Sjuk av dolksår: med svärdet kunde han ej
2905 »På något vis giva skräckbringaren
»Något sår. Weohstans son
»Wiglaf sitter lutad över Beowulf,
»Den ene jarlen över den andre döde,
»Håller hugtrött[1] huvudvakt
2910 »Över ljuv och led. Nu har folket
»Att vänta örlig, när konungens fall
»Varder vida känt av våra fiender,
»Franker och friser. Den hårda fiendskapen
»Mot hugerna började, då Hygelac kom farande
2915 »Med flotta och här till frisernas land,
»Där hetvarerna[2] kuvade honom i striden,

  1. ↑ Eller: vördnadsfullt.
  2. ↑ En frankisk stam, lat. (C)hattuarii.