Hoppa till innehållet

Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
116
beowulfs bål
3110 Wihstans son, den stridsdjärve mannen,
Lät sedan bjuda många tappra
Odalmän, att stridsskarornas herrar
Skulle från fjärran forsla ved
Till den godes bål. »Nu skall glöden förtära
3115 »— Den mörka lågan växa — kämparnes härskare,
»Som ofta uthärdat järnskuren,
»Då pilarnas storm, driven av strängarna,
»Susade över sköldmuren, och spjutet gjorde nytta,
»Följde, fjäderprytt, pilen på hans färd.» —
3120 Och nu kallade Wihstans vise
Son ur konungens följe sju
De yppersta hirdmän samman kring sig,
Gick själv den åttonde stridskämpen
Under fiendens tak. En gick i spetsen
3125 Och bar i handen en brinnande fackla.
Ej blev där då lottning om vem som skulle
Plundra skatten, när kämparne
Fingo se en del ligga utan väktare,
Förgänglig i salen. Föga sörjde någon
3130 Över att de skyndsamt buro ut ur högen
De dyrbara skatterna. Även sköto de draken
Över klippmuren, läto havet taga,
Floden famna smyckenas herde.
Där lastades på vagn en otalig mängd
3135 Vridet guld, och ädlingen bars,
Den grånade kämpen, till Valudden.

Åt honom uppförde götamännen sedan
På jorden ett fast och starkt bål,
Behängt med hjälmar och stridssköldar,
3140 Glänsande brynjor, såsom han bett.
De sörjande hjältarne lade sedan i mitten