Hoppa till innehållet

Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
24
strandvakten kommer
260 »Vi äro män av götarnes folk.
»Och vår konung Hygelacs hirdmän.
»Min fader var berömd bland krigare,
»Den ädle fursten hette Ecgtheow.
»Många vintrar bidade den gamle, innan han
265 »Lämnade sin gård; honom minnas fullväl
»Alla stormän vida över jorden.
»Med välvillig hug hava vi kommit
»Att söka din herre, Healfdenes son,
»Folkets värn. Giv du oss goda upplysningar!
270 »Viktigt ärende hava vi till danernas
»Frejdade herre; ej skall något därav
»Döljas, som jag hoppas. Du vet om det är
»Så som vi hört sägas sanningsenligt,
»Att bland Scyldingarne en okänd skademan,
275 »En dold förföljare om mörka nätter
»Visar fasaväckande, oerhörd fiendskap
»Med skam och manspillan. För detta kan jag
»Storsinnat giva råd åt Hroðgar,
»Huru den vise och gode skall överväldiga fienden,
280 »Om annars någonsin olyckornas anfäktelse
»Skall få en återvändo, hjälp ännu komma,
»Och sorgens bränningar varda svalare;
»Eller allt framgent han skall lida stor nöd,
»En bekymmersam tid, så länge där reser sig
285 »På härskarens mark det yppersta av hus.»
Sittande på hästen, talade utposten,
Den orädde tjänaren — om båda delarna,
Ord och verk, skall en skarp sköldkämpe,
Som tänker väl, veta noga besked —:
290 »Jag hör, att detta är en skara huld
»Emot Scyldingarnes herre. Gån åstad bärande
»Vapen och rustningar; jag skall visa vägen.
»Även skall jag bjuda mina hirdmän
»Att väl skydda mot varje fiende