Den här sidan har korrekturlästs
32
beowulf berättar
»Av den vilda kampen, om du vågar bida
»Grendel på nära håll natten i ända.»
Ecgtheows son Beowulf talade:
530 »Sådan lång rad, min vän Unferð,
»Du, drucken av öl, har talat om Breca,
»Sagt om hans färd! Sant jag säger,
»Att jag hade större styrka på havet,
»Strävan på vågorna än någon annan man.
535 »Vi två sade det såsom ynglingar,
»Och vi lovade — bådas vårt liv
»Var då ännu ungt — att våga livet
»Ute på havet och gjorde det också.
»Då vi summo ut, hade vi det hårda svärdet
540 »Naket i handen: vi ärnade värja oss
»Mot valfiskarna. Han kunde ej alls
»Flyta ifrån mig längre bort på vågorna,
»Snabbare i havet, och ej ville jag ifrån honom.
»Sedan voro vi tillsammans på havet
545 »Fem nätters tid, tills strömmen drev oss åtskils,
»De svallande vågorna, det kallaste väder,
»Den mörka natten och den vilda nordan
»Kastade sig mot oss; vågorna voro upprörda.
»Havsfiskarnas mod vart uppeggat;
550 »Då lämnade mig min hårda, flätade
»Pansarskjorta skydd mot de lede;
»Den virkade stridsdräkten, smyckad med guld,
»Låg på mitt bröst. Mot botten drog mig
»En hätsk fiende; den vilde höll mig
555 »Fast i sitt tag. Dock vart mig unnat
»Att träffa skräckbringaren med svärdets spets.
»Den stormande striden bortryckte då
»Det väldiga havsdjufet genom min hand.
»Grendel på nära håll natten i ända.»
Ecgtheows son Beowulf talade:
530 »Sådan lång rad, min vän Unferð,
»Du, drucken av öl, har talat om Breca,
»Sagt om hans färd! Sant jag säger,
»Att jag hade större styrka på havet,
»Strävan på vågorna än någon annan man.
535 »Vi två sade det såsom ynglingar,
»Och vi lovade — bådas vårt liv
»Var då ännu ungt — att våga livet
»Ute på havet och gjorde det också.
»Då vi summo ut, hade vi det hårda svärdet
540 »Naket i handen: vi ärnade värja oss
»Mot valfiskarna. Han kunde ej alls
»Flyta ifrån mig längre bort på vågorna,
»Snabbare i havet, och ej ville jag ifrån honom.
»Sedan voro vi tillsammans på havet
545 »Fem nätters tid, tills strömmen drev oss åtskils,
»De svallande vågorna, det kallaste väder,
»Den mörka natten och den vilda nordan
»Kastade sig mot oss; vågorna voro upprörda.
»Havsfiskarnas mod vart uppeggat;
550 »Då lämnade mig min hårda, flätade
»Pansarskjorta skydd mot de lede;
»Den virkade stridsdräkten, smyckad med guld,
»Låg på mitt bröst. Mot botten drog mig
»En hätsk fiende; den vilde höll mig
555 »Fast i sitt tag. Dock vart mig unnat
»Att träffa skräckbringaren med svärdets spets.
»Den stormande striden bortryckte då
»Det väldiga havsdjufet genom min hand.
» Sålunda ansatte mig ofta och hårt
560 »De leda skadedjuren. Jag stod dem till tjänst
»Med mitt dyrbara svärd, såsom vederbörligt var.
560 »De leda skadedjuren. Jag stod dem till tjänst
»Med mitt dyrbara svärd, såsom vederbörligt var.
