Den här sidan har korrekturlästs
36
götarne vila
Sedan gick Hroðgar, Scyldingarnes furste,
Men sin kämpaskara ut ur salen.
Stridsfursten ville söka vilan
665 Hos drottning Wealhtheow. Härlighetens konung[1]
Hade mot Grendel, som männen sport,
Utställt en salsvakt, höll särskild vård
Om danernas furste, vakt emot jätten.
Ja, fast förtröstade götarnes hövding
670 På sitt mod och sin kraft, på skaparens huldhet.
Han tog då av sig sin järnbrynja,
Sin hjälm av huvudet, räckte sitt sirade svärd,
Det yppersta stål, åt en tjänare
Och bad honom förvara stridsrustningen.
675 Sedan talade den gode göten Beowulf
Några stolta ord, innan han steg i bädden:
»Ej räknar jag mig ringare i hjältekraft
»Och stridsbedrifter än den där Grendel.
»Därför vill jag icke med svärd döda honom,
680 »Taga hans liv, även om jag kan det.
»Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,
»Sönderhugga skölden, så stark han än är
»I nidingsdåd; utan vi skola i natt
»Bägge sakna svärd, om han vågar söka
685 »Strid utan vapen; och sedan tilldöme
»Den vise Gud, den helige herren,
»Äran åt den sidan, som honom gott synes!»
Sedan lade sig den tappre, huvudkudden mottog
Jarlens anlete, och kring honom lutade sig
690 Mången rask sjöman till vila i salen.
Ingen av dem trodde, att han någonsin skulle
Återkomma därifrån till sitt kära hem,
Sitt folk och skyddsborgen, där han blivit uppfödd;
Ty de hade sport, att en blodig död
Men sin kämpaskara ut ur salen.
Stridsfursten ville söka vilan
665 Hos drottning Wealhtheow. Härlighetens konung[1]
Hade mot Grendel, som männen sport,
Utställt en salsvakt, höll särskild vård
Om danernas furste, vakt emot jätten.
Ja, fast förtröstade götarnes hövding
670 På sitt mod och sin kraft, på skaparens huldhet.
Han tog då av sig sin järnbrynja,
Sin hjälm av huvudet, räckte sitt sirade svärd,
Det yppersta stål, åt en tjänare
Och bad honom förvara stridsrustningen.
675 Sedan talade den gode göten Beowulf
Några stolta ord, innan han steg i bädden:
»Ej räknar jag mig ringare i hjältekraft
»Och stridsbedrifter än den där Grendel.
»Därför vill jag icke med svärd döda honom,
680 »Taga hans liv, även om jag kan det.
»Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,
»Sönderhugga skölden, så stark han än är
»I nidingsdåd; utan vi skola i natt
»Bägge sakna svärd, om han vågar söka
685 »Strid utan vapen; och sedan tilldöme
»Den vise Gud, den helige herren,
»Äran åt den sidan, som honom gott synes!»
Sedan lade sig den tappre, huvudkudden mottog
Jarlens anlete, och kring honom lutade sig
690 Mången rask sjöman till vila i salen.
Ingen av dem trodde, att han någonsin skulle
Återkomma därifrån till sitt kära hem,
Sitt folk och skyddsborgen, där han blivit uppfödd;
Ty de hade sport, att en blodig död
- ↑ Gud.
