Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/41

37

i salen hjort.

695 Förut hade bortryckt alltför många danamän
I denna vinsal. Men herren gav
Väder-götamännen stridslyckans vävnad,
Tröst och stöd, så att de alla
Genom ens kraft, hans egen styrka
700 Övervunno sin fiende: sant visade sig,
Att den mäktige Gud alltid har rått
Över människors släkte. — I den mörka natten kom
Skuggvandraren skridande. Skyttarne sovo,
Som skulle vakta det hornprydda huset,
705 Alla utom en. Då blev känt för människor,
Att den oförsonlige^[1] fienden ej fick sända dem
Till skuggornas rike, då skaparen ej ville det;
Utan den vredgade bidade vaken
På stridsmötet fienden till harm.

710 Då kom Grendel gångande från träskets
Töckniga stränder, bar på Guds vrede.
Illdådaren trodde sig skola ombringa
Någon av männen i den höga salen;
Gick under molnen åt det håll, där han visste
715 Sig säkert skola finna vinhuset och männens
Guldskimrande sal. Ej var detta första gången,
Som han uppsökte Hroðgars hem.
Men aldrig i sina livsdagar, varken förr eller senare,
Fann han hårdare hjälte bland männen i salen.
720 Glädjeberövad kom då mannen
Vandrande till huset. Dörren, som var fastgjord
Med eldsmidda band, sprang genast upp,
Då han stötte till den med händerna. Illasinnad och vred,
Bröt han upp husets ingång. Och snart därefter

1. Eller: spöklike.