Den här sidan har korrekturlästs
38
grendel anfaller beowulf.
725 Trädde fienden in på det brokiga golvet,
Gick vildsint fram. Ur hans ögon stod
En vidrig glans, snarlik en eldslåga.
I huset såg han många kämpar,
En skara av fränder sova tillsammans,
730 Manliga hjältar; då log hans sinne.
Den hemske skräckbringaren tänkte, att han skulle,
Innan dagen komme, skilja vars och ens
Liv från kroppen, nu då han fått hopp
Om en riklig måltid. Men ej längre ville ödet,
735 Att han skulle få taga flera människor
Efter denna natt. Hygelacs starke
Frände såg då huru illdådaren
Ärnade anbringa sina våldsamma tag.
Skräckbringaren ville ej dröja,
740 Utan tog raskt första gången
En sovande man, slet sönder honom ostörd,
Bet i benhöljena[1], drack blodet ur ådrorna,
Svalde bit efter bit; snart hade han
Helt och hållet förtärt den döde mannen,
745 Hans fötter och händer. Han gick närmare fram
Och fattade sedan med handen den modige
Kämpen i bädden, sträckte sin hand
Fram emot fienden, som strax tog emot
Det lömska anfallet och stödde sig mot armen.
750 Snart kunde illdådens herde märka,
Att han ej träffat uti midgård,
På jordens sköte, hos någon annan
Starkare handtag. Han vart då rädd
I hugen, men kunde ej mera fly därifrån.
755 Han tänkte komma undan, ville fly till sitt gömsle,
Söka djävlarnes sällskap; ej var hans göra här
Sådant som han förut havt i sina livsdagar.
Gick vildsint fram. Ur hans ögon stod
En vidrig glans, snarlik en eldslåga.
I huset såg han många kämpar,
En skara av fränder sova tillsammans,
730 Manliga hjältar; då log hans sinne.
Den hemske skräckbringaren tänkte, att han skulle,
Innan dagen komme, skilja vars och ens
Liv från kroppen, nu då han fått hopp
Om en riklig måltid. Men ej längre ville ödet,
735 Att han skulle få taga flera människor
Efter denna natt. Hygelacs starke
Frände såg då huru illdådaren
Ärnade anbringa sina våldsamma tag.
Skräckbringaren ville ej dröja,
740 Utan tog raskt första gången
En sovande man, slet sönder honom ostörd,
Bet i benhöljena[1], drack blodet ur ådrorna,
Svalde bit efter bit; snart hade han
Helt och hållet förtärt den döde mannen,
745 Hans fötter och händer. Han gick närmare fram
Och fattade sedan med handen den modige
Kämpen i bädden, sträckte sin hand
Fram emot fienden, som strax tog emot
Det lömska anfallet och stödde sig mot armen.
750 Snart kunde illdådens herde märka,
Att han ej träffat uti midgård,
På jordens sköte, hos någon annan
Starkare handtag. Han vart då rädd
I hugen, men kunde ej mera fly därifrån.
755 Han tänkte komma undan, ville fly till sitt gömsle,
Söka djävlarnes sällskap; ej var hans göra här
Sådant som han förut havt i sina livsdagar.
- ↑ Musklerna.
