Hoppa till innehållet

Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
40
grendel flyr.
Klaga sin smärta. Honom höll för fast
Den som bland människor var den starkaste
790 I de dagarna av detta livet.

På intet villkor ville jarlarnes värn
Låta den mordiske gästen få gå med livet
Och ansåg icke hans levnadsdagar
Nyttiga för någon. Där svängde mången
795 Av Beowulfs män sitt gamla svärd,
Ville värna den frejdade furstens,
Hövdingens liv, om så de kunde.
De visste det ej, de tappre krigarne,
Då de kämpade denna strid
800 Och ville hugga den skuldbelastade fienden
På alla håll och nå hans själ,
Att intet det bästa stål på jorden,
Ingen klinga ville bita på honom;
Ty han hade genom trolldom gjort sig hård emot alla
805 Segervapens eggar. Ömkligt skulle
Hans levnads slut bliva den dagen
Av detta livet och den främmande gasten
Fara fjärran i fiendernas våld.
Då kunde märka han som förut
810 Med fröjd i hågen övat många illdåd
Mot människosläktet — han var fiende till Gud —,
Att hans kropp icke ville följa honom,
Utan Hygelacs modige frände
Höll honom med sin hand: den enes liv
815 Var den andre okärt. Kroppssmärta led
Den hemske skräckbringaren: på hans axel skönjdes
Ett oläkligt sår; senorna sprungo,
Benhöljena knakade. Stridsära vart
Given Beowulf; dödssjuk måste