Den här sidan har korrekturlästs
42
segern firas
Därifrån återvände de gamle hirdmännen
Och mången ung efter glädjerik färd.
855 Från sjön redo de modige männen
På ljusa hästar. Där blev talat
Om Beowulfs ära: ofta sade mången,
Att i norr och söder vid de tvenne haven,
På den vida jorden ingen annan
860 Sköldbärare under himlens vidd
Vore bättre och mera värd att härska.
Dock nedsatte de ingalunda sin vän och herre,
Den blide Hroðgar, utan det var en god konung.
Stundom läto de stridsberömde
865 Sina ljusa hästar löpa i kapp,
Där landsvägarna tycktes dem fagra
Och välkända; stundom var det
En konungens hirdman, höljd utav lov,
Som mindes sånger och en hel mängd
870 Av gamla sagor och nu fann nya
Och sanna ord. Han började nämligen
Vist ordna[1] Beowulfs företag
Och skickligt tälja konstrikt tal
Med växlande ord. Han kvad också
875 Rätt mycket okänt, som han hört sägas
Om Sigemund och hans bragder,
Välsingens kamp, hans vida färder,
Hans fejd och brott, som människors barn
Ej noga kände, utom Fitela[2] jämte honom,
880 Då morbrodern ville omtala något dylikt
För sin systerson, såsom de alltid voro
Fasta vapenbröder i varje strid.
Men svärd hade de fällt en hel mängd
Av jättesläktet. Ej liten ära
Och mången ung efter glädjerik färd.
855 Från sjön redo de modige männen
På ljusa hästar. Där blev talat
Om Beowulfs ära: ofta sade mången,
Att i norr och söder vid de tvenne haven,
På den vida jorden ingen annan
860 Sköldbärare under himlens vidd
Vore bättre och mera värd att härska.
Dock nedsatte de ingalunda sin vän och herre,
Den blide Hroðgar, utan det var en god konung.
Stundom läto de stridsberömde
865 Sina ljusa hästar löpa i kapp,
Där landsvägarna tycktes dem fagra
Och välkända; stundom var det
En konungens hirdman, höljd utav lov,
Som mindes sånger och en hel mängd
870 Av gamla sagor och nu fann nya
Och sanna ord. Han började nämligen
Vist ordna[1] Beowulfs företag
Och skickligt tälja konstrikt tal
Med växlande ord. Han kvad också
875 Rätt mycket okänt, som han hört sägas
Om Sigemund och hans bragder,
Välsingens kamp, hans vida färder,
Hans fejd och brott, som människors barn
Ej noga kände, utom Fitela[2] jämte honom,
880 Då morbrodern ville omtala något dylikt
För sin systerson, såsom de alltid voro
Fasta vapenbröder i varje strid.
Men svärd hade de fällt en hel mängd
Av jättesläktet. Ej liten ära
