Den här sidan har korrekturlästs
43
med saga och sång.
885 Upprann för Sigemund efter hans dödsdag,
Sedan den stridshårde dödat ormen,
Skattens vårdare: ensam vågade
Ädlingens son det djärva dådet
Under den grå klippan: ej var Fitela med honom.
890 Dock lyckades det honom med svärdet genomborra
Den underbara ormen, så att det dråpliga stålet
Stod fast i väggen: draken fick banesår.
Skräckbringaren[1] hade genom mandom vunnit,
Att han fick nyttja efter eget behag
895 Ormens ringskatt: sonen till Väls
Lastade en farkost, bar i skeppets sköte
De glänsande smyckena; ormen smälte i hettan.
Bland vandrande hjältar var denne, kämparnes värn,
Mest frejdad vida bland människosläktet
900 För sina bragder: därför växte hans rykte. —
Sedan Heremods kraft och mandom
I striden sjunkit, vart han inom kort
Svekfullt utlämnad till jutarne,
I fiendernas våld. Honom hade sorgens svall
905 Alltför länge förlamat. Han blev för sina män,
För alla ädlingar en källa till livssorg,
Och ofta beklagades i forna tider
Den tappres färd av mången vis man,
Som av honom hoppats hjälp i olyckorna,
910 Och att detta furstebarn skulle få växa och övertaga
Sin faders värdighet, vård om folket,
Skatt och skyddsborg, hjältarnes rike,
Scyldingarnes arvland. Hygelacs släkting[2]
Var då kärare för alla vänner,
Sedan den stridshårde dödat ormen,
Skattens vårdare: ensam vågade
Ädlingens son det djärva dådet
Under den grå klippan: ej var Fitela med honom.
890 Dock lyckades det honom med svärdet genomborra
Den underbara ormen, så att det dråpliga stålet
Stod fast i väggen: draken fick banesår.
Skräckbringaren[1] hade genom mandom vunnit,
Att han fick nyttja efter eget behag
895 Ormens ringskatt: sonen till Väls
Lastade en farkost, bar i skeppets sköte
De glänsande smyckena; ormen smälte i hettan.
Bland vandrande hjältar var denne, kämparnes värn,
Mest frejdad vida bland människosläktet
900 För sina bragder: därför växte hans rykte. —
Sedan Heremods kraft och mandom
I striden sjunkit, vart han inom kort
Svekfullt utlämnad till jutarne,
I fiendernas våld. Honom hade sorgens svall
905 Alltför länge förlamat. Han blev för sina män,
För alla ädlingar en källa till livssorg,
Och ofta beklagades i forna tider
Den tappres färd av mången vis man,
Som av honom hoppats hjälp i olyckorna,
910 Och att detta furstebarn skulle få växa och övertaga
Sin faders värdighet, vård om folket,
Skatt och skyddsborg, hjältarnes rike,
Scyldingarnes arvland. Hygelacs släkting[2]
Var då kärare för alla vänner,
