Den här sidan har korrekturlästs
50
daner och friser
1095 »Så slöto de högtidligt å ömse sidor
»Fast fredsfördrag. Finn bekräftade
»För Hengest med eder, kraftigt och okränkbart,
»Att han skulle hålla i ära efter stormännens råd
»De olyckliga spillrorna, och ingen man där
1100 »Med ord eller dåd bryta fördraget
»Eller någonsin bakslugt omnämna detta,
»Att de dock följde sin ringutdelares[1] baneman,
»Herrelöse, då de så måste.
»Om då någon friser med utmanande tal
1105 »Väckte minnet av dödshatet,
»Skulle svärdets egg straffa detta.
»Eden avlades, och glänsande guld
»Lyftes ur skatten. Här-scyldingarnes
»Bäste kämpe[2] var redo för bålet.
1110 »Lätt skönjbara voro på detta bål
»Den blodbestänkta brynjan, ett guldbeslaget vildsvin
»Av hårt järn samt mången ädling,
»Död av sina sår: ej få föllo på valplatsen.
»Då lät Hildeburg åt lågan överlämna
1115 »På Hnäfs bål sin egen son,
»Bränna hans kropp, lägga den på bålet.
»Den arma modern sörjde vid hans skuldra
»Med klagande ord. Kämpen besteg bålet.
»Mot molnen virvlade den största bland liklågor,
1120 »Susade framför högen; huvudena smälte,
»Sårens portar brusto, då blodet sprang ut
»Ur leda bett[3] på kroppen. Den glupskaste av andar,
»Lågan svalde alla, som striden där bortryckt
»Av båda folken; deras kraft var förbi.
»Fast fredsfördrag. Finn bekräftade
»För Hengest med eder, kraftigt och okränkbart,
»Att han skulle hålla i ära efter stormännens råd
»De olyckliga spillrorna, och ingen man där
1100 »Med ord eller dåd bryta fördraget
»Eller någonsin bakslugt omnämna detta,
»Att de dock följde sin ringutdelares[1] baneman,
»Herrelöse, då de så måste.
»Om då någon friser med utmanande tal
1105 »Väckte minnet av dödshatet,
»Skulle svärdets egg straffa detta.
»Eden avlades, och glänsande guld
»Lyftes ur skatten. Här-scyldingarnes
»Bäste kämpe[2] var redo för bålet.
1110 »Lätt skönjbara voro på detta bål
»Den blodbestänkta brynjan, ett guldbeslaget vildsvin
»Av hårt järn samt mången ädling,
»Död av sina sår: ej få föllo på valplatsen.
»Då lät Hildeburg åt lågan överlämna
1115 »På Hnäfs bål sin egen son,
»Bränna hans kropp, lägga den på bålet.
»Den arma modern sörjde vid hans skuldra
»Med klagande ord. Kämpen besteg bålet.
»Mot molnen virvlade den största bland liklågor,
1120 »Susade framför högen; huvudena smälte,
»Sårens portar brusto, då blodet sprang ut
»Ur leda bett[3] på kroppen. Den glupskaste av andar,
»Lågan svalde alla, som striden där bortryckt
»Av båda folken; deras kraft var förbi.
