Den här sidan har korrekturlästs
54
en dyrbar gåva.
1210 I frankernas våld kom då konungens lik,
Hans bröstbeklädnad och även denna ring:
Sämre kämpar plundrade de döde
Efter slaktningen; götamännen
Lågo på valplatsen. — Salen fylldes av sorl.
1215 Wealhtheow talade och sade inför skaran:
»Bär med lycka denna ring, käre Beowulf,
»Du unge kämpe! och begagna denna brynja
»(De äro stora skatter) och gå framåt!
»Visa din kraft och var vänlig i råd
1220 »Mot dessa ynglingar! Jag skall ej glömma din lön.
»Du har bragt det därhän, att nära och fjärran
»I alla tider män skola ära dig
»Lika vida som havet omsluter
»Blåsiga strandhöjder. Var, så länge du lever,
1225 »Lycklig, o ädling! Jag unnar dig väl
»De rika skatterna. Bliv för min son
»En hjälp i dåd, du som lever i glädje!
»Här äro alla jarlar trofasta mot varandra,
»Vänliga till sinnes, tillgivna sin furste;
1230 »Männen äro villiga, krigsfolket helt redo,
»Hirdmännen dryckesglada. Gören som jag beder!»
Gick så till sin plats. Där var ett utsökt gille,
Männen drucko vin; de kände icke
Det grymma öde, som drabbat mången
1235 Ibland jarlarne. Sedan kom aftonen,
Och den mäktige Hroðgar gick till vila
Uti sin boning. En mängd jarlar
Vaktade huset, som de ofta gjort förut,
Bortflyttade bänkarna, överallt breddes
1240 Bäddar och bolstrar. En av öltjänarne
Lutade sig mot bädden, hemfallen åt döden.
Vid sina huvuden satte krigarne
Hans bröstbeklädnad och även denna ring:
Sämre kämpar plundrade de döde
Efter slaktningen; götamännen
Lågo på valplatsen. — Salen fylldes av sorl.
1215 Wealhtheow talade och sade inför skaran:
»Bär med lycka denna ring, käre Beowulf,
»Du unge kämpe! och begagna denna brynja
»(De äro stora skatter) och gå framåt!
»Visa din kraft och var vänlig i råd
1220 »Mot dessa ynglingar! Jag skall ej glömma din lön.
»Du har bragt det därhän, att nära och fjärran
»I alla tider män skola ära dig
»Lika vida som havet omsluter
»Blåsiga strandhöjder. Var, så länge du lever,
1225 »Lycklig, o ädling! Jag unnar dig väl
»De rika skatterna. Bliv för min son
»En hjälp i dåd, du som lever i glädje!
»Här äro alla jarlar trofasta mot varandra,
»Vänliga till sinnes, tillgivna sin furste;
1230 »Männen äro villiga, krigsfolket helt redo,
»Hirdmännen dryckesglada. Gören som jag beder!»
Gick så till sin plats. Där var ett utsökt gille,
Männen drucko vin; de kände icke
Det grymma öde, som drabbat mången
1235 Ibland jarlarne. Sedan kom aftonen,
Och den mäktige Hroðgar gick till vila
Uti sin boning. En mängd jarlar
Vaktade huset, som de ofta gjort förut,
Bortflyttade bänkarna, överallt breddes
1240 Bäddar och bolstrar. En av öltjänarne
Lutade sig mot bädden, hemfallen åt döden.
Vid sina huvuden satte krigarne
