Den här sidan har korrekturlästs
60
han rustar sig
»Åter ensamt hos dig. Du känner ej ännu
»Den farliga platsen, där du kan finna
Den skuldbelastade varelsen : sök, om du vågar!
1380 »Jag skall löna dig för denna strid,
»Såsom jag förut gjort, med gamla skatter,
»Med vridet guld, om du kommer därur.»
»Den farliga platsen, där du kan finna
Den skuldbelastade varelsen : sök, om du vågar!
1380 »Jag skall löna dig för denna strid,
»Såsom jag förut gjort, med gamla skatter,
»Med vridet guld, om du kommer därur.»
Ecgtheows son Beowulf talade:
»Sörj ej, du vise! Bättre är för var och en
1385 »Att hämnas sin vän än sörja mycket.
»Var och en av oss skall bida slutet
»Av jordelivet: vinne den som kan
»Rykte före döden! det skall sedan
»Bliva det bästa för den döde kämpen.
1390 »Stig upp, du rikets vårdare! låtom oss genast fara
»Att skåda Grendels frändes gång!
»Jag lovar dig detta: ej skall han fly undan
»I jordens famn eller bergets skog
»Eller havets botten, han må gå vart han vill.
1395 »Hav blott tålamod detta dygn
»Med allt det onda; det hoppas jag av dig».
Upp sprang då den gamle, tackade Gud,
Den mäktige herren, för vad mannen sagt.
Därpå sadlades åt Hroðgar en häst
1400 Med lockig man. Ståtlig red
Den vise fursten; efteråt kom
Sköldbärarnes skara. Spår voro där
Längs skogsvägarna vida synliga
Av gång över marken; hon hade vandrat
1405 Över ett mörkt träsk, bar då en livlös,
Den ypperste av de hirdmän,
Som med Hroðgar rådde i hemmet.
Ädlingars son gick sedan över
Branta bergsluttningar, smala vägar,
1410 Trånga stigar, en okänd väg,
»Sörj ej, du vise! Bättre är för var och en
1385 »Att hämnas sin vän än sörja mycket.
»Var och en av oss skall bida slutet
»Av jordelivet: vinne den som kan
»Rykte före döden! det skall sedan
»Bliva det bästa för den döde kämpen.
1390 »Stig upp, du rikets vårdare! låtom oss genast fara
»Att skåda Grendels frändes gång!
»Jag lovar dig detta: ej skall han fly undan
»I jordens famn eller bergets skog
»Eller havets botten, han må gå vart han vill.
1395 »Hav blott tålamod detta dygn
»Med allt det onda; det hoppas jag av dig».
Upp sprang då den gamle, tackade Gud,
Den mäktige herren, för vad mannen sagt.
Därpå sadlades åt Hroðgar en häst
1400 Med lockig man. Ståtlig red
Den vise fursten; efteråt kom
Sköldbärarnes skara. Spår voro där
Längs skogsvägarna vida synliga
Av gång över marken; hon hade vandrat
1405 Över ett mörkt träsk, bar då en livlös,
Den ypperste av de hirdmän,
Som med Hroðgar rådde i hemmet.
Ädlingars son gick sedan över
Branta bergsluttningar, smala vägar,
1410 Trånga stigar, en okänd väg,
