Hoppa till innehållet

Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
68
beowulf omtalar
Att de fått se honom åter oskadd.
Strax löstes sedan hjälm och brynja
1630 Av den raske kämpen. Sjöns vatten flöt
Trögt under molnen, färgat av livsblod.
Glada i sinnet, gingo de därifrån
I sina fotspår,[1] lade tillrygga
Den kända landsvägen. De ädelt djärva männen[2]
1635 Buro från strandklippan Grendels huvud
Med stort besvär för var och en
Av de mycket modige. Fyra kunde
Men nöd forsla fiendens huvud —
På stridsspjutet till guldsalen; —
1640 Tills plötsligen de fjorton käcka
Och krigiska götarne kommo gående
Fram till salen; bland skaran trädde
Mannafursten modig in på mjödplatsen.
Så kom ingående hirdmännens hövding,
1645 Den dåddjärve mannen, höljd av ära,
Den tappre hjälten, att hälsa Hroðgar.
Sedan bars Grendels fasansfulla huvud
Vid håret in i salen, där männen drucko,
Inför jarlarne och för drottningen också.
1650 Männen beskådade den sällsamma synen.

Ecgtheows son Beowulf talade:
»Ja, du Healfdenes son, Scyldingarnes furste,
»Vi ha fört med fröjd till dig detta sjöbyte,
»Som du här skådar, såsom ett äretecken.
1655 »Men knapp nöd kom jag undan med livet
»I striden under vattnet; med stor möda
»Utförde jag värvet; hade så när blivit
»Skild från kampen, om ej Gud skyddat mig.
»Ej kunde jag i striden med svärdet Hrunting

  1. ↑ Samma väg tillbaka.
  2. ↑ Eller: de sin konung hulde.