Den här sidan har korrekturlästs
69
sin seger för hroðgar.
1660 »Uträtta något, fastän det vapnet är gott.
»Men människornas herre unnade mig
»Att få se hängande på väggen ett glänsande,
»Gammalt och väldigt svärd — oftast har han lett
»Den vänlöses blick —, och detta vapen svängde jag.
1665 »I den striden dräpte jag, då tillfälle tedde sig,
»Husets invånare. Sedan brann det sirade
»Slagsvärdet upp, just som det glödheta
»Stridsblodet framsprutade. Fästet har jag fört
»Med mig från fienderna, hämnades illdåden,
1670 »Morden på danerna, såsom vederbörligt var.
»Jag lovar dig nu, att du kan sova
»Sorglöst i Hjort med din kämpaskara
»Och varje hirdman bland ditt folk,
»Gammal och ung, så att du ej behöver,
1675 »Scyldinga-konung! från det hållet frukta
»Livsskada för jarlarne, såsom du förut gjort.»
I den gamle kämpens, den grånade härförarens
Hand gavs sedan det gyllene fästet,
Jättars forna verk; i danakungens ägo
1680 Kom detta smedernas underbara verk
Efter djävlarnes fall, då Guds fiende
Med hat i hjärtat, hemfallen åt döden,
Lämnade denna världen, och hans moder också.
Så kom detta fäste att tillfalla den bäste
1685 Av de världskonungar vid de tvänne haven,
Som i Scedenig utdelade skatter.
Hroðgar talade, betraktade fästet,
Det gamla arvet. På det var ristad början
Av den forna striden; sedan dödade floden,[1]
1690 Det strömmande havet, giganternas släkt.
De hade levat vilt, det var ett folk fientligt
»Men människornas herre unnade mig
»Att få se hängande på väggen ett glänsande,
»Gammalt och väldigt svärd — oftast har han lett
»Den vänlöses blick —, och detta vapen svängde jag.
1665 »I den striden dräpte jag, då tillfälle tedde sig,
»Husets invånare. Sedan brann det sirade
»Slagsvärdet upp, just som det glödheta
»Stridsblodet framsprutade. Fästet har jag fört
»Med mig från fienderna, hämnades illdåden,
1670 »Morden på danerna, såsom vederbörligt var.
»Jag lovar dig nu, att du kan sova
»Sorglöst i Hjort med din kämpaskara
»Och varje hirdman bland ditt folk,
»Gammal och ung, så att du ej behöver,
1675 »Scyldinga-konung! från det hållet frukta
»Livsskada för jarlarne, såsom du förut gjort.»
I den gamle kämpens, den grånade härförarens
Hand gavs sedan det gyllene fästet,
Jättars forna verk; i danakungens ägo
1680 Kom detta smedernas underbara verk
Efter djävlarnes fall, då Guds fiende
Med hat i hjärtat, hemfallen åt döden,
Lämnade denna världen, och hans moder också.
Så kom detta fäste att tillfalla den bäste
1685 Av de världskonungar vid de tvänne haven,
Som i Scedenig utdelade skatter.
Hroðgar talade, betraktade fästet,
Det gamla arvet. På det var ristad början
Av den forna striden; sedan dödade floden,[1]
1690 Det strömmande havet, giganternas släkt.
De hade levat vilt, det var ett folk fientligt
- ↑ Syndafloden.
