Hoppa till innehållet

Sida:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
70
hroðgar tackar beowulf,
Mot den evige herren; dem gav därföre
Härskaren slutlön genom vattnets svall.
Även var på beslagen av rent guld
1695 Med runstavar riktigt ristat,
Satt och sagt åt vem detta svärd,
Det yppersta af stål, ormprytt och med vridet fäste,
Först blivit arbetat. — Då sade Healfdenes
Vise son — alla tego —:
1700 »Det kan väl säga den som främjar rätt
»Och sanning bland folket — den gamle landsherren
»Minnes allt förflutet —, att denne jarl blivit
»Född i en lycklig stund. Din ära är utbredd
»Över vida vägar, min vän Beowulf,
1705 »Bland alla folk: du bevarar stadigt
»Styrka och vishet. Jag skall visa dig min vänskap,
»Såsom vi förut avtalat. Du skall i långa tider
»Varda ditt folk till tröst och dina männer,
»Hjältarne till hjälp. Ej vart Heremod[1] sådan
1710 »Mot Ecgwelas barn, de ärorika Scyldingarne.
»Ej uppväxte han dem till glädje, utan till manfall
»Och till dödskval för danamännen;
»Dödade i vredesmod sina bordskamrater,
»Sina umgängesvänner, tills den frejdade konungen
1715 »Ensam försvann från männens glada jubel.
»Fastän den mäktige Gud upphöjde honom,
»Ställde honom vida över alla män
»Genom härlig hjältekraft, växte dock i hans sinne
»Blodtörstig bröstskatt:[2] ej gav han danerna ringar

  1. ↑ Jf. vv. 901 ff.
  2. ↑ Bröstskatt = tankar.