Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
141

O, förskräckliga under! i detsamma försvann tiggaren och Ryen-balgen stod framför henne uti den gestalt jag förut beskrifvit och sade till frun: O, du dygdiga och goda qvinna! Du har bestått profvet, och för denna din stora godhet vill jag nu belöna dig! Då sade frun, att det goda hon utöfvat, det utöfvade hon blott för Guds skull, men icke för att belönas, och hon längtade icke efter guld och håfvor. Dvärgen svarade: Guld och håfvor skall du ej heller få, men jag skall beskära dig en önskedag. Häröfver blef fru Engel mycket förvånad, och sporde hvad ett önskedag månde vara för en dag. Dvärgen berättade då att han alltid på sin födelsedag fick af sin hustru en önskeqvist, och när denna hans födelsedag inträffade och han finge önskeqvisten, då skulle han deraf nedlägga tvenne små qvistar i kors under dörrtröskeln, hvarefter alla hennes önskningar på densamma dagen skulle uppfyllas.»

— Det tycks gå till dernere under jorden alldeles som häruppe ofvanpå den, sade Julinka. När icke ens ett bergtroll kan få sin vilja fram annat än hvar födelsedag, hvad kan då våra....

Med en afbrytande gest fortsatte fru Edeltorp läsningen.

»Denne dvärgs födelsedag inträffar hvarje år när kometen låter se sig, och den dag af året, då denna förskräckliga och hotande syn med sin långa glödande svans kommer jorden nära, då är det dvärgars eller trollkarlars födelsedag, och på den dagen skulle alla qvinnor i gården, men alls icke karlarne, få sin önskedag sålunda, att alla af qvinnokönet, som på den dagen vistas i gården, de stora och de små, de höga och de