Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

158

Men I frågen kanske: hvar äro frukterna af denna frihet, dessa institutioner! Hvilket är det mål, som genom all denna samfälta verksamhet blifvit uppnådt?

Se vi då icke dessa frukter öfverallt och i allt? Se vi icke att välstånd och verksamhet blomstra i våra dalar, på våra fjell och i våra städer? På alla verldens haf färdas våra skepp i stor verksamhet. Vår flagga svajar i alla hamnar och bringar Norges namn till de aflägsnaste kuster, och hemma bor komfort och tillfredsställelse, skönhet och smak inom väggar der förut saknad och brist hade sitt tillhåll. Vi behöfva blott titta ut genom fönstret och göra en promenad genom vår stad för att stöta på otaliga minnesmärken, som vittna om denna vår sjelfständiga verksamhet, minnesmärken, hvaröfver vi med rätta kunna vara stolta. Hvad staden Christiania nu är i jemförelse med den tidens lilla stad af samma namn, det är det nuvarande Norge i jemförelse med Norge för femtio år sedan. Förhållandet är öfverallt i landet detsamma som här. Och liksom nu breda chausséer, ångbåtar och jernvägar i jemn trafik förbinda trakter mellan hvilka man förut måste färdas i klöfsadel öfver obanade fjellstigar, likaså är menniskornas andliga horizont utvidgad och frigjord. Anden har sprängt öppna, beqväma vägar rundtomkring fördomarnes och inskränkthetens oöfverstigliga fjell; den drager på jernvägar och med ångfartyg in i våra vildaste trakter, våra trångaste fjordar och rycker dem med makt in i den allmänna framåtskridande rörelsen.

Sålunda skola de i vår nation nyvaknade krafterna mera och mera samla sig till kraftig och enig samverkan. En större och menniskan värdigare andel i lifvets