Hoppa till innehållet

Sida:Berättelser af författerinnan till Amtmannens döttrar.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

78

dygn, 365 gånger 1440 minuter gör således en summa af 525,600 minuter.

— 525,600 minuter? Alla goda alfer! och under hela den tiden skulle hon varit sin väninna trogen och bevarat hennes hemlighet! Det allralängsta en féväninna kan bevara en sådan är 12 minuter! Hvar är hon? Hvar kan man få tag i detta sällsynta exemplar?

— Ack, svarade Blixten, jag hade äran säga Ers Kongl. Höghet, att jag ej sjelf sett henne, blott hört henne omtalas.

— Din narr, ropade kungen, man har tillåtit sig att drifva gyckel med dig. Och slika historier har du låtit inbilla dig. 12 månader! Har man väl hört någonting så galet?

— Och detta är således allt hvad du fått reda på, sade prinsessan föraktligt, och någon bättre än dessa känner du icke?

— Nådigsta furstinna, sade Blixten, alltmera modfälld, ty han märkte väl att det var en omöjlighet att göra prinsessan till lags. Hvad jag sedan upplefde är helt obetydligt och skulle knappt kunna blifva föremål för Ers Kongl. Höghets allernådigsta uppmärksamhet.

— Låt höra, berätta blott!

— Ja, berätta, återtog kungen mekaniskt. Han hade uppgifvit allt hopp.

Blixten fortsatte: Der nere på de gröna öarne hade jag hört sägas, att det första land man kom till då man öfverfar den stora sjön i nordlig riktning var Ultima Thule, och att man ej skulle träffa på språk och kultur förrän man nådde Grönland. Jag blef derför icke litet förundrad, då jag, i stället för den väntade snö- och isöknen, såg under mig ett stort vildt