Biskops-Embetet, til att ewerdeliget och prächtigae Residence, än thet förra hade warit.
Sedan then sidste Linköpings Stichts Påwiske Biskop, then förres mächtiga och möndige Doct. HANS BRASKE, hade, genom en både dictad oc lönlig flycht, öfwergifwit sitt sticht, stannandes des vti Preüssen och Polen år 1529, blefwo bägge Biskops-Residencen, både thet, mitt i staden af bemte Biskop HENRIK med des til stor herlighet vpbyggda Linköpings-slott och thet Nors eller NORSHOLM, som Biskop BRASKE wid thet gamla Munkeboda, sielf åt sig låtit befästa, lämnade; emedan the begge, såsom alla Biskopliga herligheter i hela Rige, hade, året förrut, på thet merkewerdiga mötet eller Rigsdagen i Wästerår, blefwit Biskopom ifrådömed och Cronone tilkände eller hemfallene konungen, hwilka ock them strax, med alt hwad therpå fans och thertil höra worde, wederkendes och vnder sig tog.
Nu war fuller then gamle Biskopsgården norr i frå domkyrkion ännu qwar; men på flere än 30 år mycket brisfellig. Honom lämnade konungen, k, GUSTAF then förste, til at bebos, åt then Doct: Johannes Haquini, som han låtit wäljas til Biskop i then afwekna och vteblifwande Doct. BRASKes ställe, Thenne Doctor Jöns, och then, som efter honom sattes til Biskop, Mäster Claes Dansk, som år 1559 blef kyrkioherde i Söderköping, hafwa såsom Biskopar icke haft annat bostelle, än then gamla och mycket skröpliga Biskopsgården, then nu är, och snart i tohundrede år warit, Linköpings Stads Prästegård, then ther tillika med S. Lars Landförsamling, åt sina kyrkioherdar, som tillika äro domProbstar, warit och äro plictige at bygga och wid macht hålla. Jngen twifwel är, att the twå förste Euangeliske Biskopar hafwa bebodt samma tå redan föralena gård med mycken olägenhet, hwarföre ock begge godwilligt skiljde sig wid the Embetet, såsom af Historien bekant är.
