Sida:Berzelius Bref 8.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
15

i svavelsyra; försatte lösningen (kanske med nog mycket) svafvels[yradt] kali, och ärhöll under afdunstning små kornige kristaller, som mer än någon annan figur liknade octaedrar. Desse, löste i vatten, gaf med amoniak en hvit seg fällning, som af öfverflödig ammoniak helt och hållet uplöstes, och var således litet gahnium. Titan deremot, fäld med amon[iak], löses på långt när ej så tydligt i öfverskott af amoniak, oagtat fälningarna likna hvarandra.

Skulle analysen fordra längre tid, tyckes mig det geck an at dela afhandl[ingen] i 2 delar; i den första beskrifva stenens karakterer och det nya ämnet; i den andra en nogare analys, och emedlertid lämna det första. Om detta ändå är passande, kan T. bäst finna, och kunde kanske uplysas af Herr Hjelm[1], som torde kunna lämna mer af stenarten.

Jag hoppas Gehlen fått bref: han ber äfven om närmare uplysning öfver analysen på källorna.[2]

Jag litar på at få en copie af afhandl[ingen], när den kommer så nära. Lef väl!

Hisinger.




5. Berzelius till Hisinger.

1805, d. 9 maij. Stockholm.

Herr Bruks Patron lärer väl tro at jag nu antingen är död eller arbetar så, at jag glömmer alt annat. Gudskelof och Gu-nås intetdera är sant. Jag är frisk som en nötkerna och lat som — jag har ingen liknelse. — Med Gahniten arbetar jag alt igenom men vil vara accurat, och det går långsamt. Mycket har jag likväl nu mera icke qvar. Gahnit har jag fått af Gahn, af Hjelm och af Brukspatron mer än jag behöfver och förvarar öfverskottet för Brukspatrons räkning.

Analysen göres på 300 gran med borax, fällning med kols[yradt] kali, fällningens blötning i caust. kali, som uptagit bara lera, intet gahnium, som icke löses af kalit, då den

  1. [ 85 ]Petter Jacob Hjelm (1746—1813), myntguardien och direktör för bergskollegii kemiska laboratorium.
  2. [ 85 ]Se Berzelius, Undersökning af Adolfsbergs brunnsvatten samt Undersökning af Porla källvatten, Afhandl. I, 1806, s. 124—155, Gehlen Journ. I, 1806, s. 1—18.