24
Jag har hållit på at analytisera en tackjernsart, af de kristalliserande sorterna, som jag fått af Svedenstjerna. För at få behålla kolet löste jag den i kungsvatten och feck en återstod af et svart koligt ämne, som hade jernstyckenas form och storlek och som, efter utlakning af alt i syra lösligt, löste sig til en del i vatten och til stor qvantitet i caustik ammoniak och framtedde alla de fenomen, som vi finne i matjordens extractifämne. Förbrände lemnade de en brandgul aska, som bestod af kiseljord, jernoxid och ganska mycket talkjord. Ur uplösningen af jernet i kungsvatten fälldes med ammoniak et vextsyradt jernsalt, som jag misstänkte vara äpplesyradt jern. Alla dessa vegetabiliska produkter äro naturligtvis alla bildade af kolet ur jernet och väte och syre från vattnet. Hur svårt blir det icke deraf at bestämma tackjernets verkliga sammansättning! Hvad som härvid mest frapperade mig, var talkjorden, som oagtadt de mest oxiderande potenzers åverkan ändå icke blef syrsatt förr än genom förbränningen af det återstående väthaltiga kolet. Detta tyckes mig visa at talkjordsmetallen spelar en vigtig role i jernets oarter, hvilken vi före Davy's uptäckt[1] aldrig skulle kunnat ana eller förlika med våra kemiska begrepp.
13. Berzelius till Hisinger.
Jag låter sent höra af mig; men jag gör altid stat på goda vänners öfverseende. — Det koliga ämnet, som qvarblef efter orstenens uplösning, är just den materia bituminosa, hvaraf den har sina förhållanden såsom bergfetma. Det löses til en liten del af alkohol och fälles derutur åter af vatten. I destillation ger det svafvelbundet väte, kolbundet väte, vidbränd olja, kolsyra etc. och är således icke kol utan et slags bergfetma. Likväl luktar det icke. Lukten måste
