Sida:Berzelius Bref 8.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
7

Analysen av »Bastnäs tungsten» ledde 1804 till upptäckten av cerium, och det är denna upptäckt, som avhandlas i det äldsta till vår tid bevarade brevet mellan Berzelius och Hisinger. Men ej alltid var lyckan lika huld. De närmast följande breven (våren 1805) ge uttryck åt de högt spända förhoppningarna om upptäckten av ännu ett nytt grundämne, det s. k. gahnium, vilket emellertid icke höll provet inför ett noggrant, av Berzelius företaget experimentum crucis. Ett annat gemensamt, i breven ofta dryftat företag var av mera litterär art: det gällde utgivandet av »Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi». Denna skriftserie utkom i sex band under åren 1806—1818 och innehöll nästan allt av värde, som under denna tid publicerades av svenska kemister och mineraloger. Den bekostades helt och hållet på enskild väg: först av Hisinger ensam, så av Hisinger och Berzelius gemensamt, sedermera genom tillskott även från andra vetenskapsmän och slutligen av Berzelius ensam.

Efter 1813, då Berzelius själv på allvar började intressera sig för mineralogien och ådagalade detta genom det första utkastet till sitt kemiska mineralsystom, blir innehållet av hans brev till Hisinger allt mera övervägande av mineralogisk art. Under de närmast följande åren tillbragte han gärna sina sommarferier i Falun, ivrigt sysselsatt med mineralanalyser eller mineralogiska exkursioner i Gahn's sällskap, och erhöll därigenom ämne till utförliga rapporter ägnade att i hög grad intressera Hisinger. Även efter Gahns död fortsattes dessa utflykter till Falutrakten, nu vanligen i sällskap med yngre forskare, in- och utländska, som under någon tid arbetat på Berzelii laboratorium.

Att, såsom redan är antydt, brevväxlingen mellan Berzelius och Hisinger, efter att hava varit ganska regelbunden och tidvis livlig, med ens avstannar efter 1823, torde mindre hava berott på minskad meddelsamhet från någondera sidan än fastmera därpå att det skriftliga tankeutbytet ersattes av det personliga, i det att Hisinger från denna tid räknat synes hava regelbundet tillbragt vintermånaderna i Stockholm. De