Sida:Berzelius Bref 9.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
45

och längre insigt, är ej förvillad af hans något ögonblick; och den, som ingen har, är alt detta indifferent för, och han behöfver endast följa hans färg-recept, till dess att bättre upgifvas. Emedlertid som det synes att han ambitionnerar att vara chemist och kanske i sin ort förvärfvat den reputationen, tycker jag synd att förstöra hans tillfredsställelse. Man är ock, för det dagliga bruket, chemist af åtskillige grader och ändå ett stycke öfver den stora allmänheten, — äfven ibland vårt lands medici. Jag skulle ock ej villa att han decouragerades att fullfölja, ty jag betalar häldre mina 36 sk., än jag sätter efter tid att sjelf söka upp de anledningar, som jag ändå af hvart häfte kan få. Dessutom äro figurerne och beskrifningarne något värda.

Det måtte vara ett svårt villkor vid alla periodiska skrifters utgifvande (Kgl. Vettensk. Academiens egna prisvärda handlingar icke undantagna,) att binda sig till månadteliga häften af visst arktal, eller någon slags viss tid. Och icke vet jag, hvartill det tjenar. Om ej att forcera lättjan, då öfverflödig tillgång med säkerhet är gifven. Men hvilket sista vilkor ej altid torde inträffa. Då Oeconomiske Annalerne till så stor del uptagas af publika författningar, och hvilka hittils varit ganska interessanta och nyttiga att få tryckte, så torde väl ännu länge ej brista förråd för resten: men nog föreställer jag mig att sådant kan inträffa i längden. Och då vet jag väl ej, hvarföre det icke vore bättre att antingen dröja med häftet, till dess att de goda materialierne komma att fylla det, eller häldre att minska arktalet för det häftet och ej nödvändigt göra dem alla lika. Men major Adlersparre har en fart utan like; och han arrangerar med detsamma financer, prenumeration etc.




Men nu måste jag sluta och tillika be mycket om förlåtelse och ursägt för ett så långt och odigereradt bref, men det blir mig förmodel[igen] härefter altid omöjeligt att skrifva annorlunda än i brådska och galopp. Åldern gör tiden