Den här sidan har korrekturlästs
- At myckenheten af dunsterna, som upstiga förhåller sig i det närmaste i proportion af vattubrynets rymd på jorden.
- At quantiteten af det nedfallande vatnet hafver sig i samma mon, som myckenheten af dunsterne.
- At vegatabilierna, hvaraf djuren på
jorden taga sin föda, i synnerhet de slag
deraf, som äro skapade at växa på torra landet,
icke kunna begå sig, eller åtminstone icke
bära frukt, så framt de icke få en behörig och
viss proportion af vätska, samt å
andra sidan alt för mycken torka, eller alt för
för liten vätska orsakar missväxt och brist på
födan. Hvilket man tyckes hafva nog
anledning at finna af för mycken nu
understundom på den ena eller andra orten infallande
torka eller väta. Man finner väl det, at
samma års quantitet-vätska, i anseende til
årstiden, på hvilken den nedfaller, kan göra stor
skilnad på årets fruktbarhet; dock vet jag
icke, om öfver hufvud, i anledning af
observationerna, man skulle kunna sätta
åtskilnaden på nedfallande vätskan emellan våt-år,
och dem, som äga lagom rägn, til högre än
knappast en sjettedel af hela quantiteten.
Man finner ock exempel på Land, som ständigt skola hafva så mycken väta, at där
