| 374 | Paulus i Rom. | Apostlagerningarna. | Kap. 28. |
hwilar, nemligen att det är han sjelf, Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne och förklarade medlaren. Ordet om försoning genom Kristi blod, om syndernas förlåtelse i hans namn och rättfärdiggörelsen genom tron på honom, är det medel, hwarigenom han sjelf, såsom alltid osynligen närwarande, grundar, uppbygger, widmagthåller och fullbordar sin kyrka.
Här lära wi också känna, hwad som är en sann omwändelse och lefwande tro, och huru en sann kristen, en lefwande kristendom med Andens frukter, och de heligas samfund äro beskaffade, samt huru fienden, dels med falsk lära, kap. 15, dels med förföljelse, kap. 7, kap. 8, kap. 12 o. s. w. dels genom ett af djefwulen låtsadt samtycke till Guds ord, kap. 16, 17, 18, försöker att förwilla eller afskräcka menniskor ifrån Guds ords rena, oförfalskade sanning.
Jemföra wi nu wår kyrkas närwarande tillstånd med den apostoliska församlingen, så finna wi, att den är långt bortkommen ifrån sitt ursprungliga rena skick, och att en stor, genomgripande förändring och förnyelse nödwändigt behöfwes. Men en sådan pånyttfödelse i kyrkan kan icke werkas af menniskomagt, utan dertill behöfwes en mägtig utgjutelse af Herrens Ande, genom hwilken på pingstdagen församlingens andeliga födelse skedde. Och såsom lärjungarne då woro församlade i bön, att Fadrens löfte genom Sonen måtte fullbordas; så låtom oss dagligen i anden wara församlade och bedja om den Helige Andes utgjutelse i wåra hjertan och öfwer wår kyrka och församling, på det Kristus må blifwa wår och hedningarnas salighet intill werldens ände.
_378.jpg&oldid=322731){kind=link}