kraftigare, än om hon finge se underwerk med sina lekamliga ögon till bewis, att detta ord är af Gud. För öfrigt ligger ett kraftigt bewis derför i den omständigheten, att sanningens motståndare, till en del rikt begåfwade andar, skarpa tänkare och stora snillen, hafwa i 1800 års tid uppsökt alla möjliga inwändningar emot Guds ord; de hafwa sökt bewisa, att det wore menniskodikt; de hafwa försökt alla möjliga medel att med list och wåld undertrycka det, men det har stått fastare än ett hälleberg, det står fast intill denna dag. De, som hata sanningen, kunde äfwen framsöka bewis, att ingen sol finnes, eller strida mot solen med bajonetter, med lika mycket hopp om framgång, som de kunna hoppas att undantränga Guds ord.
Det nya testamentets skrifter blefwo alla skrifna i apostlarnas tid och samlades under apostolisk tillsyn. Aposteln Johannes, som skref den sista boken i bibeln, lefde således till dess hela den heliga skrift war fulländad. Och för hela samlingen af den heliga skrifts böcker samt för hela dess innehåll är den siste af apostlarna jemte de öfriga och den Helige Andes gåfwa, som i dem war, en fullständig borgen. Det har aldrig funnits någon tid efter apostlarnes död, då det hade kunnat wara möjligt att förfalska någon del af den heliga skrift, ty före de apostlars död, som lefde längst, funnos många kristna församlingar i olika länder långt aflägsna ifrån hwarandra, och i alla dessa församlingar hade man den heliga skrift, och hwarje lärare och hwarje enskild kristen wakade deröfwer såsom öfwer en skatt af oändligt wärde. Hade man på något ställe gjort en ändring i något skriftställe, så hade den snart af andra församlingar blifwit med helig nitälskan wederlagd och rättad. Ännu mindre war det möjligt, att någon skrift, som icke war ingifwen af Guds Ande, hade kunnat upptagas i det nya testamentet. Många försök gjordes, men alla woro förgäfwes. Så försigtiga woro församlingarna härutinnan, att 7 apostoliska skrifter i början blefwo motsagda i somliga länder, innan alla kristna församlingar hunno förskaffa sig fulla bewis, att dessa skrifter woro apostoliska, nemligen Brefwet till Ebreerna, Petri 2:dra samt Johannes’ 2:dra och 3:dje Bref, Jakobs och Judas’ Bref och Johannes’ Uppenbarelse; men de blefwo alla erkända, så snart alla församlingar erhöllo kännedom om bewisen, att de woro apostoliska skrifter.
Den heliga skrift innehåller allt det som är nödwändigt att weta för att blifwa salig: den enda tillförlitliga lära om Gud och om hela skapelsen, om menniskans ursprungliga och närwarande natur, om hennes fall och upprättelse, om det tillkommande lifwet, om den ewiga döden, om werldens ände o. s. w.; och oaktadt menniskor med de största förståndsgåfwor i alla tider hafwa försökt att uttänka någon wetenskap, som skulle kunna högre och djupare än den heliga skrift framlägga werldens ursprung och natur samt förhållandet till det högsta wäsendet o. s. w., så har dock detta aldrig lyckats ända till denna stund, icke heller har någonsin någon menniska kunnat framlägga en så hög och ren sedelära som den, hwilken är innehållen i Guds ord; men mergen och kärnan af detta innehåll, det underbaraste af alla under, är den stora hemligheten: Gud är uppenbar worden i köttet!
Hwad bruket af den heliga skrift ytterligare beträffar, så är det nödwändigt, att den blifwer mera, ja mycket mera begagnad än hittills; att de, som älska sanningen, mera hålla sig till skriften allena och mindre fästa sig wid menniskoord och menskliga skrifter, till och med om dessa skrifter wore på sitt sätt alldeles felfria, ty så snart den heliga skrift begagnas för litet, och någon menniskoskrift för mycket, så uppkommer derigenom alltid ensidighet och partisinne, brist på kärlek och brist på samfundsande hos de menniskor, som sålunda göra. Och härom wittnar i wår tid en mångsidig, bedröflig erfarenhet. — Nödwändigt är, att man wänder hjertat till Gud med bön om ljus och nåd af Herrens Ande, då man börjar läsa i den heliga skrift, och att hjertat med inre bön är wändt till Gud, under det man läser och söker att med förståndet uppfatta den heliga skrifts ordalydelse, så att ordet må gå in både i förstånd och hjerta och werka på alla själens krafter. Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder, lären och förmanen hwarandra i all wisdom med psalmer och lofsånger och andeliga wisor och sjungen i nåden till Herrens ära i edra hjertan. Kol. 3: 16.
_013.jpg&oldid=341015){kind=link}