| Jesus frestas. | Mattei Evangelium. | Kap. 4. | 21 |
hungersnöd. Men de knotade likwäl gång på gång, så lika Adam i olydnad, som olika den undergifne trosfadren Abraham. Här se wi den, som skulle godtgöra både den enes olydnad och de andras knot. Under det dubbla lidandet af hungren och frestelsen bibehöll Jesus den fullkomligaste lydnad för den himmelske Fadrens wilja och tro på hans allsmägtiga ord.
5 Då tog djefwulen honom med sig till den heliga staden och stälde honom på templets utsprång
6 och sade till honom: Är du Guds Son, så kasta dig utföre; ty det är skrifwet: ”Han skall gifwa sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, att du icke skall stöta din fot emot någon sten.” Ps. 91: 11 f.
En kyrkofader säger: ”Det är icke underligare att Jesus låtit sig kringföras af djefwulen, än att han låtit sig korsfästas af djefwulens barn.” Djefwulen förde honom nu till den heliga staden, d. ä. Jerusalem, der man syntes kunna i synnerhet påräkna de heliga änglarnas beskydd. Men ändamålet war att göra frestelsen till sjelftagen ära rätt stor, då Jesus inför den i Jerusalem församlade folkmängden skulle kunna ådagalägga sin magt. Ett sådant tillfälle fans icke i öknen, der det för öfrigt fans brådstupande berg. Nedstörtandet från ett af dessa skulle således warit ändamålslöst. Jerusalems tempel låg på Moria berg. Bergets sidor woro huggna lodräta. Templets utsprång, hwarom här är fråga, war den högsta utbyggnaden öfwer den lodräta klippan. Från denna swindlande höjd såg man ned i en, ända till 400 alnar beräknad, brådstupande afgrund i Josafats dal. Kastade Jesus sig ned oskadad från denna höjd i folkets åsyn, så hade han wisat ett hjelteprof, hwarigenom han skulle erkännas för Messias. Så war djefwulens listiga förespegling. Hade han förut welat fresta Jesus till misströstan, så syntes han här wilja ingifwa honom förtröstans mod med åberopande af ett skriftspråk om änglawården. Gälde det, menade han, för Guds barn i allmänhet, så borde det gälla för Guds Son i synnerhet. Det war en frestelse till öfwerdåd och förmätenhet, likartad med den, då ormen i paradiset förledde qwinnan att söka ”blifwa lik Gud”.
7 Jesus sade till honom: Det är ock skrifwet: ”Du skall icke fresta Herren din Gud.” 5 Mos. 6: 16.
Skrift måste förklaras med skrift. Satans skriftlärdhet bringas sålunda på skam. Hans falska anwändning eller tillämpning af det anförda skriftspråket blottas och tillintetgöres af Jesus med anförande af ett annat. Att fresta Gud är att påräkna Guds bistånd i oträngda mål, eller liksom fresta och försöka, om Gud i de faror, hwari menniskan af öfwerdåd kastar sig sjelf, will förläna den hjelp, som han lofwat de sina i den nöd, hwari han låter dem till deras pröfning komma. Ett sådant frestande hade det warit, om Jesus kastat sig ned ifrån templets utsprång.
8 Åter tog djefwulen honom med sig upp på ett ganska högt berg och wisade honom alla riken i werlden och deras härlighet
9 och sade till honom: Allt detta skall jag gifwa dig, om du faller ned och tillbeder mig.
Satans yttersta och swåraste försök. Från det ganska höga berget kunde man se en ganska stor del af werlden, särdeles som med werlden, enligt uttrycket hos Lukas, menas de af Romarne beherskade länderna. Och hwad som icke kunde blifwa synligt för den lekamliga blicken, det kunde lätt förespeglas för den inre föreställningen. Ställningen i werlden war denna tid sådan, att den erbjöd det yppersta tillfälle för en, som med kunglig börd förenade kraft och beslutsamhet, att göra sig till werldens herre. Romerska folket suckade under den grymme kejsar Tiberii envåldsspira. Österländingarne sjelfwe längtade i sitt twång efter frihet. Messias hade ju fått löfte om alla folkslag till arf och werldens ändar till egendom (Ps. 2: 8). Frestelsen åsyftade, att Jesus skulle göra bruk af alla dessa omständigheter, för att göra en winning, den största jordiska, som kunde tänkas. Werldens furste har för det ändamålet blott ett wilkor, skenbart lätt att uppfylla. Genom ett knäfall skulle Jesus blott behöfwa erkänna honom såsom den, genom hwilkens magt och inflytande han kunde tillegna sig all denna härligheten. Frestelsen låg i det lockande, som denna härlighet kunde erbjuda. Den war af dylik art med den, för hwilken Eva föll, då hon såg, att trädet war godt att äta af och ljufligt att se uppå. Men nu hade frestaren rätt oförstäldt blottat, hwem han war. Den förmätne högmodsanden måste tillbakawisas med ett magtord af den Herrens mun, som genomskådat djupet af hans frestelser och öfwerwunnit dem alla.
10 Då sade Jesus till honom: Gå bort, Satan; ty det är skrifwet: ”Herren din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka.” 5 Mos. 6: 13. 10: 20.
Satan betyder motståndare. Motståndaren till Guds rike, som han wille att Jesus skulle göra till ett rike af denna werlden, bortwisas derföre med detta namn. Genom sina så besegrade frestelser har Jesus förwärfwat oss rättfärdighet och starkhet. Hans under frestelselidandet bewisade lydnad räknas dem till rättfärdighet, som tro. Han har ock derigenom förwärfwat oss Andens kraft att segra öfwer alla frestelser, som möta oss i hans fotspår. Är Satan en motståndare mot oss, så skola wi, likasom wår förelöpare, stå honom emot, och han måste fly med skam. Han wek nu från Kristus, men blott till en tid (Luk. 4: 13). De nu öfwerwunna frestelserna woro således blott en början till dem, som Jesus ytterligare hade att utstå; hans nu wunna seger följaktligen en begynnelse till den, som han fulländade på korset.
11 Då öfwergaf djefwulen honom,
_025.jpg&oldid=341048){kind=link}