| Jesus uppwäcker Jairi dotter. | Mattei Evangelium. | Kap. 9. | 45 |
bewisar sig wänlig, såsom en brudgum, der måste wara glädje; men hwar han sig annorlunda bewisar, der måste wara sorg.” (L.)
16 Och ingen sätter en lapp af owalkadt tyg på en gammal klädnad, ty det tillsatta rifwer bort af klädnaden, och hålet warder wärre.
Det gamla lagwäsendet, hwartill fastan hörde, liknar ett gammalt kläde eller en gammal klädning. Den passar icke alls till bröllopsklädning, der brudgummen är närwarande. Dertill passar allenast det nya wäsendet, alstradt af en genomgripande nyfödelse, werkad af den Helige Ande. Detta är det nya klädet. En lapp af ett owalkadt okrympt tyg, satt på en gammal klädning rifwer bort något af denna, när det genom wätan sammandrager sig. Det gör refwan större än den war. Sammalunda, om en lapp af evangelii rättfärdiggörelses lära fästes på den gamla, föråldrade, murkna, orena fariseiska rättfärdighetsklädnaden. Det blir blott ett lappwerk som icke håller stånd i pröfningen. När man derföre märker ett hål i egenrättfärdighetsklädnaden, så botas det ej genom en lapp eller ett och annat stycke af evangelium. Den är helt och hållet ohjelplig, oduglig och måste genom en sann bättring afläggas, för att lemna rum för den sanna rättfärdighetens bröllopsskrud, som iklädes genom tron.
17 Icke heller slår man nytt win i gamla läglar; annars sprängas läglarna, och winet spilles ut, och läglarna förderfwas; utan man slår nytt win i nya läglar, och så blifwa båda bewarade.
Detta är en ännu skarpare liknelse. Anledning dertill hemtades utan twifwel af sådana gamla winläglar, som funnos wid måltiden. Läglarne woro wåtwarukärl, beredda af djurhudar. Gamla läglar woro sköra genom åldern. De kunde derföre icke uthärda nytt win, utan brusto sönder, när det nya winet jäste. Det föll wäl derföre ingen in att slå nytt win i gamla läglar. Kristus talar lika litet här som annorstädes mot det gamla testamentet, utan endast mot dem, som i fariseiskt lättsinne missförstodo dess bokstaf, obekanta med dess anda. Sådana menniskor äro gamla läglar. Evangelii nya win kan icke gjutas i dem, utan att både läglarne förderfwas och winet spilles ut. Den gamla naturen är otjenlig att mottaga evangelii tröst och kraft. Det måste derföre blifwa en ny skapelse i menniskan. Genom nya födelsen sker denna skapelse, hwarigenom menniskan blir en af de nya läglar, hwarmed Jesus betecknar sina lärjungar i motsats till fariseerna.
18 Under det han talade detta till dem, se, då kom en synagogföreståndare och tillbad honom, sägande: Min dotter har just nu dödt, men kom och lägg din hand på henne, så får hon lif igen. Mark. 5: 22 f. Luk. 8: 41 f.
Om denne synagogföreståndare, som hette Jairus, och om det underwerk, Jesus förrättade i hans hus, berättas utförligare hos Markus och Lukas. Af deras berättelser finna wi, att när Jairus begaf sig hemifrån, war dottren ännu wid lif. Här säger han, att hon nyss blifwit död. Antingen förutsatte han således, att, då han lemnat henne döende, hon nu förwisso måste wara död, eller hade han under wägen fått underrättelse derom.
19 Och Jesus stod upp och följde honom med sina lärjungar.
20 Och se, ett qwinna, som hade lidit blodgång i tolf år, nalkades bakifrån och rörde wid det yttersta af hans klädnad,
Enligt 3 Mos. 15: 20 och följande war denna qwinna oren. Medwetandet härom höll henne tillbaka, men tron gjorde henne driftig. Om beskaffenheten af klädafållen, hwilken hon widrörde, se 4 Mos. 15: 38. Nu är evangelium såsom Jesu klädnad med sina rika, wida nådelöften, som wi få widröra och fatta med trons hand.
21 ty hon sade inom sig sjelf: Om jag blott får röra wid hans klädnad, så blifwer jag hulpen.
22 Och då Jesus wände sig om och såg henne, sade han: War wid godt mod, min dotter; din tro har hulpit dig. Och qwinnan wardt hulpen från den stunden.
23 Och när Jesus kom i föreståndarens hus och såg flöjtblåsarne och folket, som sorlade, Mark. 5: 38 f. Luk. 8: 49 f.
För att uttrycka sorgen öfwer sina döda brukade man leja flöjtblåsare, som uppstämde ett slags dödsmusik. Dertill hörde, att äfwen ett antal qwinnor woro närwarande, såsom gråterskor, de der jemrade sig öfwer den döde.
24 sade han: Gån härifrån; ty flickan är icke död, utan hon sofwer. Och de gjorde spe af honom.
Innan Jesus ännu inträdt i den kammare, der den döda flickan låg, säger han de anförda orden. Han säger dem i den fulla wisshet, att icke blott alla döda lefwa för Gud, Luk. 20: 38, utan ock att detta aflidna barnet skulle strax, ofelbart och utan möda wäckas till lif igen. Detta är för honom lika så lätt, som att uppwäcka en sofwande. Derföre säger Jesus: flickan är icke död, utan hon sofwer. De andre, som wisste att hon war död, trodde icke på Jesu kraft att återställa henne till lifwet. Derföre gjorde de åtlöje af hans ord. Djupare och allwarligare är icke den lejda och förstälda sorgen, än att den sålunda kan wändas i ett syndigt löje.
25 Men när folket war utdrifwet, gick han in och tog henne wid handen, och flickan stod upp.
26 Och ryktet derom gick ut öfwer hela det landet.
27 Och när Jesus gick derifrån, följde honom twå blinde, som ropade och
_049.jpg&oldid=347283){kind=link}