| 46 | Jesus i Kapernaum. | Mattei Evangelium. | Kap. 9, 10. |
sade: O Davids son, förbarma dig öfwer oss!
Davids son war det bland folket wanliga namnet på Messias. Derföre, när de twå blinde så ropa, är det det samma som de wille säga: du utlofwade Messias, Frälsare och Konung! Honom hade många konungar och profeter längtat att se (Luk. 10: 24). Redan derföre war de blindas nöd ett så stort elände, att de icke kunde se den så länge wäntade, nu komne förlossaren. Redan derföre war deras begär efter att få sin syn så trängtande.
28 Och när han kom in i huset, gingo de blinde fram till honom, och Jesus sade till dem: Tron I, att jag kan göra detta? De sade till honom: Ja, Herre.
Jesu ögon se efter tron. Först will han hafwa hos dem detta själens öga klart, innan han gör deras lekamliga ögon seende.
29 Då rörde han wid deras ögon och sade: Ske eder efter eder tro!
30 Och deras ögon öppnades, och Jesus tillsade dem strängeligen: Sen till, att ingen får weta det.
Jemför Matt. 8: 3, 4.
31 Men de gingo ut och utspridde ryktet om honom öfwer hela det landet.
De lydde således icke Jesu förbud, de glömde det i sin glädje öfwer det under, Jesus på dem bewisat. Att de beryktade ut det, kunde anses såsom ett tacksamhetens offer. Men de hade utan twifwel bort besinna, att lydnad är bättre än offer.
32 Men när dessa gingo ut, se, då förde de fram till honom en döfstum menniska, som war besatt. Luk. 11: 14 f.
33 Och när den onde anden hade blifwit utdrifwen, talade den döfstumme. Och folket förundrade sig och sade: Sådant har aldrig warit sedt i Israel.
34 Men fariseerna sade: Med den onde andarnes furste utdrifwer han de onde andarne. Matt. 12: 24. Mark. 3: 22.
De kunde ej neka undrets werklighet, men de sökte tillskrifwa det en mägtig, men ond kraft. De dristade ännu ej framställa detta sitt fräcka tal för Jesus sjelf, utan blott inför folket, för att göra folket afwogt mot honom. Men sedermera gingo de längre i sin ondska, och skredo från detta första spår af synd mot den Helige Ande till denna syndens fullbordan.
35 Och Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, lärde i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade allt slags sjukdom och allt slags bräcklighet bland folket. Mark. 6: 6.
36 Men när han såg folkskarorna, warkunnade han sig öfwer dem, emedan de woro misshandlade och öfwergifna, såsom får, som icke hafwa någon herde. Mark. 6: 34. 4 Mos. 27: 17. Sak. 10: 2. 1 Petr. 2: 25.
Öfwerallt der det heter, att Jesus warkunnade sig, heter det egentligen, att han upprördes i sitt innersta eller intogs af det innerligare medlidande. De woro öfwergifna eller utmattade, likasom af en mödosam gång, af brist på ledning och näring.
37 Då sade han till sina lärjungar: Skörden är mycken, men arbetarne äro få. Luk. 10: 2. Joh. 4: 35.
Skörden, nemligen den skörd, som i nya testamentet följer på utsädet i det gamla testamentet. Den är mycken, som det kan ses af de många hjelpbehöfwande menniskorna; men arbetarne, nemligen duglige arbetare, åt hwilka det wigtiga ärendet kan uppdragas, äro få.
38 Bedjen fördenskull skördens Herre, att han utsänder arbetare till sin skörd.
Detta är den af Jesus anwisade utwägen att få trogna lärare. Jesus har uttryckligen anbefalt församlingen att bedja denna bönen.
10 Kapitlet.
Jesus utsänder sina tolf lärjungar.Och han kallade till sig sina tolf lärjungar och gaf dem magt öfwer orene andar till att utdrifwa dem och till att bota allt slags sjukdom och allt slags bräcklighet. Mark. 3: 13 f. Luk. 6: 12 f. Joh. 1: 40 f.
Redan före bergspredikan woro bland Jesu lärjungar de tolf särskildt kallade. Här åter omtalas deras högtidliga kallelse och inwigning till apostlaembetet. Skördens Herre sänder dem såsom utwalda arbetare i sin skörd. De kallas derföre apostlar, ty apostel betyder sänd eller sändebud. Tolf äro de, enligt antalet af Israels stammar. Wi se således i dem likasom tolf nya patriarker eller stamfurstar för det andeliga Israel, som Jesus kom att upprätta. Utomordentlig war deras kallelse, och med utomordentliga gåfwor wordo de utrustade. Den undergörande förmåga, som Jesus här gifwer dem, blifwer den fullmagt, hwarmed de bewisa sig wara sände af Gud.
2 Och dessa äro de tolf apostlarnes namn. Den förste, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; och Jakob, Sebedei son, och Johannes, hans broder;
De tolf apostlarne uppräknas på fyra ställen: nemligen här af Matteus; widare af Markus, 3: 16 f., samt af Lukas, dels i evangelium 6: 14 f., dels i Ap. G. 1: 13, 26. Wid uppräknandet följes alltid en wiss ordning. Ty wi finna deras namn liksom uppstälda i trenne afdelningar med fyra i hwarje afdelning, Petrus nämnes
_050.jpg&oldid=347286){kind=link}