| Jesus utsänder sina apostlar. | Mattei Evangelium. | Kap. 10. | 49 |
alla för mitt namns skull; men den som håller ut intill änden, han skall warda frälst. Matt. 14: 9, 13.
För mitt namns skull, som är förhatadt af werlden. Otron föder hat, likasom tron föder kärlek.
23 Och när de förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; ty sannerligen säger jag eder: I skolen icke hafwa genomgått Israels städer, förr än Menniskosonen kommer.
I behöfwen ej wara bekymrade, att I för snart hinnen omkring och sedan ej torden hafwa någon ort öfrig, förrän Menniskosonen kommer. Längre fram talar Kristus uttryckligare om sin andra ankomst till doms öfwer Israel, hwilket skedde wid Jerusalems förstöring.
24 Lärjungen är icke öfwer mästaren, och icke heller tjenaren öfwer sin herre. Luk. 6: 40. Joh. 13: 16. 15: 20.
25 Det är nog för lärjungen, att han blifwer såsom hans mästare, och för tjenaren, att han blifwer såsom hans herre. Om de hafwa kallat husbonden Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så kalla hans husfolk! Matt. 12: 24. Mark. 3: 22. Luk. 11: 15.
Beelsebul war en förwridning af Beelsebub, d. ä. flugherren, en filisteisk afgud, 2 Kon. 1: 2. Hans namn ändrade Judarne till Beelsebul, d. ä. ”boningens (husets) herre” eller ock ”smutsens herre” och öfwerflyttade det på Satan. När de nu äfwen gåfwo detta namn åt Jesus, så hade de sagt om honom det afskywärdaste de kunde. Jesus war sina lärjungars husherre, men de fiendtlige Judarne yttrade, att han war det i samma mening, som Beelsebul kallades Filisteernas husherre. Kristi kyrka är hans hus; ty namnet ”kyrka” betyder Herrens hus. Kyrkan utgöres af hans lärjungar. De äro således hans husfolk. Hafwa nu owännerna kallat honom, husbonden, för Beelsebul, huru mycket mer skola de kalla hans husfolk, och anse dem ringa såsom flugor, orena såsom smuts eller afskrap (2 Kor. 4: 13), samt hans kyrka såsom en ohelig afgudaboning o. s. w.? Ja, mycket mer, ty de, som höra till husfolket, hafwa dock mycket mindre kraft, än husbonden, och hafwa deremot sina bräckligheter, dem werlden förstår att utpeka.
26 Rädens derföre icke för dem; ty intet är fördoldt, som icke skall warda uppenbart, och intet är hemligt, som icke skall warda kändt. Mark. 4: 22. Luk. 8: 17. 12: 4 f. 1 Petr. 3: 14.
Jesu lärjungar sågo, han war förhatad och förkättrad; de skulle fördenskull icke annat wänta, än att blifwa detsamma. Men de sågo ock, huru han ändå icke fruktade; fördenskull skulle icke heller de frukta sig för fienderna, så många och hatfulla dessa än woro, utan frimodigt gå åstad i sitt kall. Ty fastän werlden önskade att ju förr desto hellre utrota sanningens wittnen, så skall det ändå icke lyckas på långt när; så är ändå intet fördoldt, hwarken af evangelii hemlighet eller af menniskohjertats art, som icke genom Jesu wittnens tjenst skall warda uppenbart o. s. w.
27 Hwad jag säger eder i mörkret, det sägen i ljuset, och hwad som säges eder i örat, det prediken på taken.
I mörkret, d. ä. i den stilla, afslutna ensamheten; det sägen utan fruktan i ljuset. Och hwad som säges eder, egentligen, hwad I hören i örat. Detta talesätt synes grunda sig på bruket i de judiska synagogorna. Der förelästes gamla testamentets heliga skrifter på ebreiska grundspråket. Men detta förstods numera icke klart af menigheten. Det behöfdes således en tolk. Föreläsaren sade då med sakta röst grundtextens ord i tolkens öra. Tolken uttalade det sedan för folket på talspråket. Kristus will således säga: hwad I af mig hören hemligt i örat, det prediken på taken, alltså offentligen. I österlandet äro taken platta, omgifna med gallerwerk. De begagnas äfwen till samlingsställen. Att predika på taken will således säga: att förkunna något offentligen.
28 Och rädens icke för dem som dräpa kroppen, men icke hafwa magt att dräpa själen, utan rädens mer för den som har magt att förderfwa både själ och kropp i helwetet.
Tapperhet utan gudsfruktan är öfwermod. Den barnsliga räddhågan för Gud gifwer det rätta hjeltemodet och öfwerwinner all otidig menniskofruktan.
29 Säljas icke twå sparfwar för en skärf? Och icke en af dem faller till jorden eder Fader förutan,
Sträcker Gud sålunda sin wård till den minsta af sina skapade warelser, huru mycket mer till sina barn och tjenare.
30 men på eder äro till och med alla hufwudhåren räknade. 2 Sam. 14: 11. Luk. 21: 18. Ap. G. 27: 34.
Således sträcker Gud sin wård till den minsta del af menniskans kropp.
31 Rädens derföre icke; I ären mer wärde än många sparfwar. Luk. 12: 24.
32 Derföre, hwar och en som bekänner mig inför menniskorna, honom skall ock jag bekänna inför min Fader, som är i himmelen. Mark. 8: 38. Luk. 12: 8 f. Upp. 3: 5.
33 Men den som förnekar mig inför menniskorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen. Luk. 9: 26. 2 Tim. 2: 12.
34 I skolen icke mena, att jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan swärd. Luk. 12: 49 f.
_053.jpg&oldid=347295){kind=link}