| 50 | Jesus utsänder sina apostlar. | Mattei Evangelium. | Kap. 10. |
Kristi rike är wisserligen ett fridsrike. Såsom sådant war det förutsagdt, Ps. 72: 2, 7. Es. 2: 4 m. fl., och såsom sådant bewisar det sig. Men werlden menar, att Jesus är kommen att sända frid mellan det goda och onda på jorden. Det skola hans lärjungar icke mena. Ty den frid, han kom att sända, är en frid, som endast under strid hinner till fullbordan; således icke en frid, som werlden will hafwa, utan swärdet, i det att werlden måste wäpna sig mot fridens sändebud, när hon icke af evangelii predikan låter afwäpna sig och befria sig ifrån sitt fiendtliga sinne.
35 Ty jag har kommit för att söndra en menniska från hennes fader, och dottern från hennes moder, och sonhustrun från hennes swärmoder, Mik. 7: 6.
Jesus är kommen med en lära, som måste medföra denna skarpa skilsmessa. En son, som anammade Jesu lära i tron, måste således blifwa skiljaktig emot sin fader, om denne blef qwar i sitt oomwända och köttsliga sinne o. s. w. Werlden har fördenskull på sitt wis rätt, när hon om de omwända menniskorna säger, att de bringa ofrid i familjerna. Hon har rätt i så måtto, att den omwände familjemedlemmen icke längre kan wara ett med de oomwända i deras syndiga tänke- och handlingssätt, och att de genom honom störas i sin säkerhet. Se dock Matt. 5: 9. Kristi lärjungar äro fridsamme och ”fridstiftande”.
36 och menniskans husfolk warda hennes fiender. Ps. 41: 10. 55: 14. Joh. 13: 18.
37 Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke wärd, och den som älskar son eder dotter mer än mig, han är mig icke wärd, Luk. 14: 26.
38 och den som icke tager sitt kors och följer efter mig, han är mig icke wärd. Matt. 16: 24. Mark. 8: 34. Luk. 9: 23. 17: 33. Joh. 12: 25.
Det lidande, som en kristen har i Jesu efterföljd, kallas en kristens kors. Hwad detta innebar blef tydligare, sedan Jesus sjelf lidit döden på korset. Jesus säger icke: mitt, utan sitt kors; ty det kors, Jesus tog, kunde ingen annan taga, men det kors, som bäres i hans efterföljd, har sitt namn och sitt wärde af likheten med Jesu kors.
39 Den som finner sitt lif, han skall mista det, och den som mister sitt lif för min skull, han skall finna det.
Den som förnekar eller wedersakar Kristus, för att finna eller rädda sitt lekamliga lif, han förlorar sitt egentliga lif, det ewiga lifwet, och twärtom. Till lärjungawilkoren hörer alltid redebogenhet att försaka allt intill sjelfwa lifwet för Jesu skuII, om och när det så fordras.
40 Den som mottager eder, han mottager mig, och den som mottager mig, han mottager den som har sändt mig. Matt. 18: 5. Luk. 10: 16. Joh. 13: 20.
41 Den som mottager en profet för hans namn af profet, han skall få en profets lön, och den som mottager en rättfärdig för hans namn af rättfärdig, han skall få en rättfärdigs lön; 1 Kon. 17: 10 f. Ebr. 6: 10.
Jesu utgående lärjungar skulle ej sakna allt deltagande af menniskan om de ock skulle bereda sig på att blifwa förskjutne af många. Den som mottager en profet för hans namn af profet, d. ä. för det att han är en profet, som talar i Guds namn och å Guds wägnar, skall icke göra det förgäfwes. Han skall få en profets lön, blifwa så behandlad af Gud, som den af Gud älskade profeten.
42 och hwilken som gifwer en enda af dessa små allenast en bägare kallt watten att dricka för hans namn af lärjunge, sannerligen säger jag eder: Han skall icke mista sin lön. Matt. 25: 40. Mark. 9: 41.
Att gifwa en bägare kallt watten, kan synas wara en ringa kärlekstjenst. Men i de heta länderna kunde en sådan tjenst befinnas ganska stor och owärderlig. Ty der är i allmänhet icke sådan tillgång på friska källwatten, som hos oss. Ofta måste det derföre betalas som en dyr wara. Jesus talar således här om en af de största jordiska wälgerningar, som kunde bewisas en uttröttad wandrare. Denna wälgerning, räckt åt en af Jesu ringaste lärjungar, får dock sitt egentliga wärde deraf, att den gifwes åt en Herrens lärjunge för hans namn af lärjunge, således icke blott af naturligt medlidande, icke med afseende på belöning, utan just för det att han är en Jesu lärjunge. Kan han icke sjelf wedergälla det, så blifwer dock gifwaren icke olönt. Jesus sjelf, som kan gifwa så mycket rikligare wedergällning, betygar med ett ”amen” (sannerligen): han skall icke mista sin lön.
11 Kapitlet.
Johannes’ sändebud till Jesus. Jesus wittnar om Johannes och om folkets otro, prisar sin Fader och tröstar de betungade.Och det begaf sig, att när Jesus hade slutat att gifwa sina tolf lärjungar dessa bud, gick han widare derifrån för att lära och predika i deras städer.
Lära i umgänget, och predika offentligen i deras städer, jemför kap. 10: 23.
2 Men när Johannes i fängelset försporde Kristi gerningar, sände han bud med sina lärjungar Luk. 7: 18 f.
Orsaken till Johannes döparens fängslande läses i kap. 14: 3. Hans fängelse war i fästningsstaden Makerus (i landet Pereen), der fjerdingsfursten Herodes Antipas hade sitt residens. Han hörde om Kristi gerningar. Det heter ej Jesu gerningar, utan Kristi, d. ä. Messias’; ty under detta namn war han utlofwad i gamla testamentet, och dessa gerningar skulle beteckna Kristi person. Om det war egna
_054.jpg&oldid=347298){kind=link}