Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 062.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
58 Liknelser om himmelriket. Mattei Evangelium. Kap. 12, 13.

Detta onda slägte, hwilket genom Jesu magt hade bekommit så mycken befrielse. Äfwen de bättre sinnade ibland dem woro till det mesta ljumma och ostadiga.

46 Medan han ännu talade till folket, se, då stodo hans moder och hans bröder utanför och wille tala med honom. Matt. 13: 55. Mark. 3: 31 f. Luk. 8: 19 f.

47 Då sade någon till honom: Se, din moder och dina bröder stå utanför och wilja tala med dig.

Äfwen syskonbarn och kusiner benämndes hos Judarne med namnet bröder. De, som här kallas Jesu bröder, torde hafwa warit söner af Josefs broder Klopas och Maria, Jakob den lilles moder. Det bör härwid märkas, att wäl flerstädes Maria och Jesu bröder sammanställas, men att det ingenstädes heter: Maria och hennes söner. Frågas kan ock, om wäl Herren Jesus på korset skulle hafwa öfwerlemnat sin moder åt Johannes’ wård, i fall hon haft lekamliga söner och det sådana, som redan i Ap. G. 1: 14 räknas ibland de trogna. Huru härmed må hafwa warit, så fäster Jesus i sin profetiska werksamhet intet afseende på sina köttsliga anförwandter. Allra minst, då de såsom här, wille inblanda sig i Jesu werkamhet. Sjelfwa Maria, Jesu moder, war derifrån icke fri. Mark. 3: 2131. Derföre angick äfwen henne det allwarsamma besked, som Jesus gaf.

48 Då swarade han och sade till den som talade till honom: Hwilken är min moder, och hwilka äro mina bröder?

49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: Se, min moder och mina bröder!

50 Ty hwar och en som gör min Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder och syster och moder. Joh. 15: 14.

Min Faders wilja: efter denna wilja warda Guds barn och Kristi bröder födde, genom sanningens ord, Jak. 1: 18. Sin himmelska Fader föredrager Jesus oändligen långt framför sin lekamliga moder.

13 Kapitlet.

Liknelser om himmelriket.

På den dagen gick Jesus ut från huset och satte sig wid hafwet. Mark. 4: 1 f. Luk. 8: 4 f.

Huset, nemligen hans wanliga bostad i Kapernaum. Hafwet eller sjön Genesaret.

2 Och till honom samlades mycket folk, så att han steg i en båt och satte sig, och allt folket stod på stranden.

3 Och han talade till dem mycket i liknelser, sägande: Se, en såningsman glck ut till att så.

Förut hade Jesus wanligast i egentliga ord lärt folket uti Galileen. Här börjar ett sammanhängande tal i idel liknelser. Matt. 13:de kunde kallas kapitlet om de sju liknelserna. Att tala och skrifwa i liknelser är uti österlandet särdeles brukligt. Herren Jesus följer detta bruk. De ord, han här talar, utgöra, så att säga, en sjöpredikan, som ock erbjuder wissa jemförelsepunkter med bergspredikan. Här, likasom der, möttes ögat af de skönaste omgifningar. Trakten kring Genesaret war rikt odlad och blomstrande. En mycket befaren stråkwäg gick der fram. Allt detta gaf en yttre anledning till de liknelser här framställas. Men de hafwa, såsom alla Jesu liknelser, en djup inre anledning. De hafwa ej blott tillämpning på enskilda menniskor; de innehålla äfwen en profetisk teckning af sju tidehwarf i kyrkans historia. De kunna jemföras med de sju brefwen i Upp. 2 och 3 kap. På båda ställena föranledes indelningen i fyra och tre. De fyra första liknelserna höra nemligen närmare tillsamman, talade till folket. Så höra ock de tre sista närmare tillsamman, föredragna för lärjungarne.

4 Och när han sådde, föll somt wid wägen, och foglarna kommo och åto upp det.

Wägen, den hårdt tilltrampade stigen bredwid åkern, der sädeskornen blefwo liggande ofwanpå.

5 Men somt föll på stengrunden, der det icke hade mycken jord, och det gick snart upp, emedan det icke hade djup jord;

Stengrunden, stenig mark, som endast war täckt af ett tunnt jordlager.

6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och emedan det icke hade rot, förtorkades det.

Men när solen hade gått upp, d. w. s. högre upp på himmelen, efter wintrens slut.

7 Och somt föll bland törnena, och törnena wäxte upp och förqwäfde det.

8 Och somt föll i den goda jorden och bar frukt, dels hundrafaldt, dels sextiofaldt och dels trettiofaldt.

Den goda jorden, den mjuka, djupa, rensade. Hundrafaldt: en i wåra länder oerhörd fruktbarhet. Men i österlanden är den ej så owanlig. I synnerhet i wissa delar af Egypten frambringar sjelfwa hwetet det hundrade kornet och deröfwer. Äfwen wissa delar af det förlofwade landet förete prof af en lika stor fruktbarhet, och det just i synnerhet i Galileen.

9 Den som har öron till att höra, han höre. Matt. 11: 15.

10 Och lärjungarne gingo fram och sade till honom: Hwarföre talar du till dem i liknelser? Mark. 4: 10 f.

11 Men han swarade och sade: Eder är gifwet att förstå himmelrikets hemligheter, men dem är det icke gifwet; Luk. 8: 10. 2 Kor. 2: 10. 1 Joh. 2: 27.