| Tempelreningen. | Mattei Evangelium. | Kap. 21. | 83 |
twifwel war djurens egare med Jesus känd och honom tillgifwen.
4 Men allt detta skedde, på det att det skulle fullbordas, som war sagdt genom profeten, som sade:
5 ”Sägen till dottren Sion: Se, din konung kommer till dig, saktmodig och ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle!” Es. 62: 11. Sak. 9: 9.
Dottren Sion, d. w. s. Sions inbyggare. Profeten säger utförligare: Se, din konung kommer till dig, en rättfärdig och en hjelpare (frälsare), fattig, hwilket är detsamma, som hos evangelisten saktmodig. Att han behöfde för sitt konungsliga inträde en annans djur, deri wisade sig Jesus såsom fattig. Men detta djur war tillika ett fridens tecken; deri wisade det sig, att Jesus war saktmodig. Han red på en åsna, icke på en stridshäst. Han kommer såsom fridens och rättwisans konung, saktmodig och rättfärdig.
6 Och lärjungarne gingo bort och gjorde såsom Jesus hade befalt dem;
7 och de förde åsninnan och fålen till honom och lade sina kläder på dem, och han satte sig deruppå.
Det war en stor ärebetygelse, att de lade sina kläder, nemligen sina ”öfwerkläder” på de djur, Jesus begagnade för sitt intåg. Han fatte sig deruppå, egentligen på desamma, så att han red på fålen (Joh. 12: 15), medan den äldre åsninnan gick bredwid.
8 Men de flesta bland folket bredde sina kläder på wägen, och andra skuro qwistar af träden och strödde på wägen.
Också det att strö qwistar af träd på wägen för en hög person, war äfwen i österlandet brukligt wid högtidliga tillfällen. Det war i synnerhet af palmträden, som sådana bladrika qwistar skuros. Äfwen dermed utmärktes Jesus såsom den der som saktmodig eller såsom fridens konung, ty palmen är både segrens och fridens tecken. I andelig måtto sker samma dubbla ärebetygelse af den menniska, som bortkastar sin egen rättfärdighets kläder, för att af honom, den rättfärdige, få den rätta rättfärdighetsdrägten.
9 Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: Hosianna Davids son![1] Wälsignad ware han, som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden! Ps. 118: 25 f. Matt. 23: 39. Luk. 19: 38.
Hosianna, gif seger åt Davids son, den wäntade och komne Messias och konungen; — hosianna, hjelp du honom, Gud som är i höjden. Psalmen 118, ur hwilken orden äro hemtade, brukade sjungas wid den glada löfhyddohögtiden. Ordet hosianna blef således i allmänhet ett jubelrop. Men det sades också wid frambringandet af slagtoffren, äfwensom wid slutet af påskalamsmåltiden. Jesus höll nu sitt intåg ej blott såsom konung utan ock såsom Guds Lam, som lät sig slagtas till werldens försoning. Ropet hosianna (hjelp du) war således egentligen ett ord för Jesus, såsom den der som såsom en hjelpare, en frälsare, försonare. Der låg alltså större betydelse denna gång i det ordet hosianna, än de, som så ropade, sjelfwa förstodo. Från denna händelse på palmsöndagen intill Jesu fängslande, skärtorsdagen, äro fem dagar.
10 Och när han kom in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse och sade: Hwem är denne?
11 Men folket sade: Denne är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen. Matt. 2: 23.
12 Och Jesus gick in i Guds tempel och utdref alla dem som sålde och köpte i templet och stötte omkull wexlarenas bord och dufwomånglarnes säten 5 Mos. 14: 25. Mark. 11: 15 f. Luk. 19: 45 f. Joh. 2: 14 f.
Tempel, egentligen ”helgedom.” Dertill hörde ej blott den egentliga tempelbyggnaden, utan äfwen förgården. I förgården fingo äfwen hedningar ingå. Derföre aktades den ringa af de werkliga fariseerna. Den uppläts således till sådan köpenskap, som den Kristus här beifrar. Der sutto de, som höllo lammen till salu till påskhögtiden. För de fattigares räkning, som wille anställa andra offer, såldes här äfwen dufwor. Wexlare hade ock här uppstält sina bord. Deras hufwudsakliga syssla war att utbyta de främmande penningesorterna mot det heliga myntet, som war bestämdt till tempelskatten. Att detta skedde på ett heligt rum, war i sig sjelf orätt. Det blef så ännu mer genom det oheliga sorl, som derwid uppkom. Winstbegäret födde utan twifwel allehanda bedrägerier. Det ena med det andra blifwer föremål för Jesu nit. Han är templets Herre. I kraft af sitt profetiska embete och sin konungsliga magt renar han sin helgedom från dessa yttre wederstyggligheter. Han kommer wäl saktmodig, men i saktmodet är allwar. Will du hafwa Jesus till konung, så måste du låta honom komma in i ditt hjertas tempel, och då får det icke längre wara syndens röfwarekula, utan då will han göra det till ett bönehus och bereda det till sin boning. Märkom äfwen: att då hans kyrka har blifwit förwandlad till en röfwarekula, så förestår en tid, då han kommer att rensa den, och wid sådan rensning går det icke an att endast tala om huru mild och kärleksfull och saktmodig han är. Han är så kärleksfull, att han är kommen för att frälsa syndare och hjelpa alla, som wilja frälsas; men han är så helig, stäng och rättfärdig, att synden måste utrensas. Pröfwa dig sjelf och se wäl till, om ditt hjerta ännu är en röfwarekula, eller om Jesus får göra det till ett bönehus!
13 och sade till dem: Det är skrifwet:
- ↑ D. ä. Hjelp, eller gif seger åt Davids son! Se Ps. 118: 25, 26.
_087.jpg&oldid=347393){kind=link}