| 98 | Tio jungfrur. | Mattei Evangelium. | Kap. 25. |
jungfrur wisar, att han omfattar församlingen i sin helhet ty tiotalet är en bild af fullkomlighet, och att församlingen i yttre afseende då han kommer ännu är delad i olika benämningar.
2 Men fem af dem woro wisa och fem fåwitska.
3 De fåwitska togo sina lampor och togo ingen olja med sig;
4 men de wisa togo olja i sina käril tillika med sina lampor.
Lamporna betyda sanningens ord och den rena bekännelsen, och oljan betyder den Helige Andes nåd, som uppehåller tron och det inre lifwet och som gör, att lampan brinner, lyser och wärmer. Hjertat är kärilet, hwari oljan förwaras. Tillräckligt oljeförråd samlas genom flitigt och troget bruk af Guds ord och den heliga nattwarden samt under innerligt böneumgänge med Herren. Brist på olja uppkommer således genom försummelse i nådemedlens bruk. Trons och kärlekens eld måste då omsider utslockna genom brist på näring. Det besinnade icke de fåwitska jungfrurna. I denna besinningslöshet och försummelse bestod deras dårskap.
5 Då nu brudgummen dröjde, blefwo de alla sömniga och somnade.
Alla, äfwen de wisa eller kloka äro icke utan stor fara att förlora den andeliga sansen. Wid uppwaknandet ur tröghetsslummern hade de dock olja nog. Men under en sådan slummer eller sömn förtäres oljan för dem, som förut hafwa intet deraf i sina käril, utan blott i lamporna.
6 Men wid midnattstid wardt ett anskri: Se, brudgummen! Gån ut att möta honom.
Midnatten, då allt låg i djup sömn. En sådan midnatt betecknar tiden, då det antikristiska mörkrets magt kort före Jesu ankomst skall hafwa stigit till det högsta. Det kommer att hafwa ett söfwande inflytande äfwen på de trogna eller wisa. Anskri, se 1 Tess. 4: 16.
7 Då stodo alla dessa jungfrur upp och tillredde sina lampor.
8 Och de fåwitska sade till de wisa: Gifwen oss af eder olja; ty wåra lampor slockna.
Sammalunda söka många på dödsbädden att få, hwad som är försummadt, ersatt genom de trognas förböner.
9 Men de wisa swarade och sade: Nej, det torde då icke räcka till för oss, och eder. Gån hellre till dem som sälja och köpen åt eder sjelfwa.
De wisa: Just i deras nekande swar röjer sig deras wishet eller klokhet. Hwar och en måste tro för sig sjelf.
10 Men under det de gingo bort för att köpa, som brudgummen, och de som woro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren tillstängdes.
11 Sedan kommo ock de andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, låt upp för oss! Luk. 13: 25 f.
12 Men han swarade och sade: Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke. Matt. 7: 23.
I kap. 7: 23 heter det: jag kände eder aldrig såsom mina, ty de hade aldrig haft sann. tro. Till de fåwitska jungfrurna åter: jag känner eder icke, ty de hade dock warit jungfrur, hade haft troslampor; Herren hade således känt dem förr såsom sina, men han känner dem icke numera så. Bland alla, som gå förlorade, äro de särdeles beklaganswärda, som warit nära att blifwa saliga, som en gång ingått genom den trånga porten, men fallit tillbaka och fördenskull icke få inkomma i den himmelska bröllopssalen.
13 Waken fördenskull; ty I weten icke dagen, ej heller stunden. Matt. 24: 42, 44. Mark. 13: 33, 35. Luk. 21: 35. 2 Kor. 16: 13. 1 Petr. 5: 8. Upp. 16: 15.
Waken, att icke blott lamporna äro brinnande till en wiss tid, utan ock att icke olja fattas i kärilen!
14 Ty det skall ske, likasom när en man, som for utrikes, kallade sina tjenare och öfwerlemnade åt dem sina egodelar Luk. 19: 12 f.
I denna liknelse är mannen, som for utrikes, Kristus, som i sina lärjungars åsyn uppfor till himmelen. Ap. G. 1: 9, 10. Tjenarne äro alla som tro, men isynnerhet ordets tjenare i församlingen. Egodelarne, som Herren anförtrott dem, äro ordet och sakramenten, och nådens håfwor, som i kyrkan äro nedlagda, se Joh. 15: 5. 1 Petr. 4: 5. Rom. 12: 3–6. Och hit kunna äfwen räknas alla de naturliga gåfworna, kropps- och själskrafter, timliga egodelar och den ställning i lifwet, som en kristen innehar.
15 och gaf åt en fem pund[1], åt en annan twå och åt den tredje ett, åt hwar och en efter hans förmåga, och reste strax utrikes.
Dessa pund äro således alla de lekamliga och andeliga gåfwor, som hwar och en kristen af Herren har undfått i olika mått. Att han for bort betyder blott, att han är osynlig under denna förwaltning, men dock är han närwarande efter sitt löfte: se, jag är med eder alla dagar intill werldens ände.
16 Den som hade fått de fem punden for och handlade med dem och förwärfwade andra fem pund.
17 Äfwen den som hade fått de twå wann likaledes ock andra twå;
De tjenare, som anwända trohet i förwaltningen af de förlänta gåfworna, winna derigenom frukt till Herrens ära. De bidraga till Guds rikes tillwäxt på jorden, de winna själar för himmelen och de tillwäxa i nåden.
18 men den som hade fått det ena
_102.jpg&oldid=347422){kind=link}