| 104 | Nattwarden. | Mattei Evangelium. | Kap. 26. |
doppade det i såsskålen. De öfrige gjorde det senare efter honom. Husfadren sade derwid: ”detta är eländets bröd, som wåra fäder åto i Egypten.” Derpå följde förkunnandet af måltidens bruk. Till detta förkunnande hörde orden: ”detta är påskens lekamen.” Ty så kallades påskalammet. Winbägaren gick derefter ännu några gånger omkring. Både före och efter måltiden sades en lofsång. Före måltiden nyttjades Ps. 113 och 114, af hwilka den senare beprisar Israels förlossning ur Egypten, till hwars åminnelse påskalamsmåltiden war instiftat; och efter måltiden Ps. 115, 116, 117, 118 och 136, af hwilka i synnerhet Ps. 118 är en profetia om Kristus, den wäntade förlossaren, som skulle utföra den andeliga befrielsen, och på hwilkens ankomst gamla förbundets påskalamsmåltider syftade. Detta hade nu nått sin fullbordan, när Jesus sista gången firade påsk med sina lärjungar. Här sammanträffa det gamla testamentets slut och det nyas början. I den gamla åminnelsemåltidens ställe instiftades derföre en ny. Denna nya instiftelse gjordes medan de åto, medan den gamla påskalamsmåltiden fortgick, när påskalammet war redan ätet, och den andra bägaren wäl redan hade gått omkring, men sjelfwa måltiden ännu icke war afslutad. Då tog Jesus ännu en gång brödet, wälsignade och bröt det, talande instiftelseorden till den heliga nattwarden, under det han ock sammalunda särskildt ännu en gång tog kalken. Särskildt således wälsignade han wid brödets tagande, d. w. s. uttalade tacksägelsebönen öfwer brödet, likasom det skett wid brödet, som hörde till påskalamsmåltiden. Med denna särskilda tacksägelse wälsignades det till ett det nya testamentets nattwardsbröd. Med detta bröd följer Jesu lekamens delaktighet. Såsom brödet bröts, så utmärkte det Jesu i wåldsam död brutna lekamen. ”Detta är min lekamen, som brytes för eder”, 2 Kor. 11: 24. ”Detta är min lekamen.” Jesus säger icke: detta brödet är min lekamen, utan blott detta, nemligen detta som jag gifwer med brödet. Men detta, som Jesus dermed gifwer, icke blott betyder Jesu lekamen, utan är werkligen, sannfärdigt och närwarande, Jesu lekamen.
27 Och han tog kalken, tackade och gaf dem och sade: Dricken häraf alla.
28 Ty detta är mitt blod, det nya förbundets, hwilket warder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Matt. 20: 28. Rom. 5: 15.
Särskildt således tackade Jesus wid kalkens tagande, d. w. s. uttalade tacksägelsebönen öfwer winet, såsom det skett wid winet, som hörde till påskalamsmåltiden. — ”Detta är mitt blod.” Jesus säger icke heller här: detta winet, utan blott detta, nemligen detta, som jag gifwer med winet. Men detta, som Jesus dermed gifwer, är werkligen, sannfärdigt och närwarande, Jesu blod. Detta blod är det nya förbundets. Härmed skiljes det från det gamla förbundets blod, som i offren årligen utgöts, förebildande det enda gällande försoningsblodet, som skulle utgjutas för werldens synder. I detta Jesu utgjutna försoningsblod är det nya testamentet skiftadt. Ett testamente blifwer först giltigt eller werkstäldt genom dens död, som testamentet gjort, Ebr. 9: 17. Så ock Jesu testamente genom hans död. Man Jesu död skedde genom hans blods utgjutelse. Således är nya testamentet ett testamente i hans blod. Med Jesu blod förwärfwades syndernas förlåtelse. Det wardt utgjutet för många, ej blott för Israeliterna, utan för alla menniskor, till syndernas förlåtelse. Men der syndernas förlåtelse är, der är ock lif och salighet. Således den som i tron anammar Jesu blod, winner ock delaktighet i allt det nådesgoda, som Jesus med sitt blods utgjutande förwärfwat, winner syndernas förlåtelse, andeligt lif, barnaskap och ewig salighet. Och på allt detta får den troende det härligaste insegel eller underpant i den heliga nattwarden.
I sakramentet är något synligt och jordiskt och något dermed genom Guds löftesord förbundet osynligt och himmelskt. Så ock i nya testamentets andra sakrament, den heliga nattwarden. Det synliga och jordiska är brödet och winet, spis och dryck för den jordiska kroppen, och dermed förbindes det osynliga, himmelska, Jesu för oss i döden utgifna lekamen och utgjutna blod, spis och dryck för själen.
Jesus instiftade den heliga nattwarden för sina lärjungar. Om än Judas war närwarande äfwen wid denna måltid, Luk. 22: 21, så är dock den heliga nattwarden en måltid blott för Jesu lärjungar. Blott de inbjudas. Men både wärdiga och owärdiga gäster kunna infinna sig. För alla blifwer sakramentet werkligt sakrament, för alla är Jesu lekamen och blod närwarande då brödet och winet anammas. Men den stora skilnaden i följden af ätandet och drickandet för olika nattwardsgäster har aposteln Paulus beskrifwit 2 Kor. 11: 27. Jesu lekamen mottages af alla, men till wälsignelse endast af dem, som i tron besinna, hwarför Jesu lekamen blef bruten i döden. Jesu blod mottages af alla, men till wälsignelse endast af dem, som likaledes i tron besinna, hwarför Jesu blod blef utgjutet. Och wälsignelsen är befäst delaktighet i syndaförlåtelsens nåd. Alla äta och dricka lekamligen i nattwarden, men till wälsignelse endast de, som tillika äta och dricka andeligen, d. ä. såsom nådehungrande och törstande Jesu lärjungar. Ty den heliga nattwarden är inrättad till stärkande af det andeliga lifwet. Men der det andeliga lifwet skall stärkas, måste det förut finnas åtminstone upptändt. Den heliga nattwarden är lifsmeddelning, men der detta skall ske, måste åtminstone det trosbegär finnas, åt hwilket Jesus skall kunna meddela sin lifskraft. Och det finnes blott hos Jesu rätta, om än så trosswaga lärjungar.
Den heliga nattwarden är en testamentsmåltid. Men testamentet gick först i fullbordan med Jesu död. När han således satt tillsamman med sina lärjungar före sin död, kunde han wisst icke då wilja gifwa dem sin ännu ej utgifna lekamen och sitt ännu ej utgjutna blod. Men från Jesu dödsstund begynte åtnjutandet af hans för oss utgifna lekamen och hans för oss utgjutna blod, som numera äro andeliga och förklarade.
Hwad wi få genom den heliga nattwarden, är genom Jesu ord klart; men huru det sker,
_108.jpg&oldid=347434){kind=link}