| 108 | Petri förnekelse. | Mattei Evangelium. | Kap. 26. |
war Kristus, Guds Son. Hufwudwigten i denna fråga lades på uttrycket ”Guds Son”. Ty att bekänna detta om sig ansågo Judarne för den yttersta hädelse. De tänkte sig wäl sin wäntade Kristus eller Messias såsom Guds Son, men icke såsom Guds Son i denna höga mening, i hwilken Jesus bekänt sig wara Guds Son och Gud hans Fader.
64 Jesus sade till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se Menniskosonen sitta på kraftens högra sida och komma på himmelens skyar. Ps. 110: 1. Matt. 16: 27. 24: 30. 25: 31. Rom. 14: 10. 1 Tess. 4: 16. Upp. 1: 7.
Du sade det, i din fråga sjelf, hwem jag är; ja, jag är så. Dock, I mågen säga dertill hwad I wiljen. Jesu rike framställer idel ringhet för fiendernas ögon, och dock framskrider derunder hans herradöme allt närmare sin fulla härlighet.
65 Då ref öfwerstepresten sönder sina kläder och sade: Han har hädat. Hwad behöfwa wi mera några wittnen? Se, I hafwen nu hört hans hädelse.
Att rifwa sönder sina kläder war hos Judarna ett wanligt sätt att tillkännagifwa den högsta smärta och fasa. Att öfwerstepresten wid detta tillfälle så gjorde, war förställning. Han hade just welat framkalla en sådan bekännelse af Jesus, för att kunna fälla honom för det högsta tänkbara brott, som war Guds försmädelse eller hädelse.
66 Hwad synes eder? Men de swarade och sade: Han är skyldig till döden.
De dömde så enligt 3 Mos. 24: 16.
67 Då spottade de honom i ansigtet och slogo honom med knytnäfwarna, och somliga kindpustade honom Es. 50: 6. Matt. 27: 30. Luk. 22: 63 f.
All denna skymf och misshandling tilläto de sig nu mot Jesu person, sedan de ansågo honom öfwerbewisad om att wara en gudsförsmädare.
68 och sade: Profetera för oss, Kristus, hwem det war, som slog dig.
Och sade, sedan de, enligt Mark. 14: 65, bundit för hans ögon. Profetera, wisa nu din profetiska förmåga och säg, hwem ibland så många det war, som slog dig. Jesus wisste wäl, hwem det war, som slog honom; men de wisste icke, hwem de slogo och begabbade.
69 Och Petrus satt utanför på gården, och en tjensteqwinna kom till honom och sade: Du war ock med Jesus, Galileern. Mark. 14: 66 f. Luk. 22: 55 f. Joh. 18: 17, 25 f.
Fönstren eller öppningarne till det förhörsrum, der Jesus stod, wette åt den inre borggården. Petrus kunde således uppfatta något af förhöret.
70 Men han nekade inför alla och sade: Jag wet icke hwad du säger.
71 Och när han hade kommit ut i porten, såg honom en annan qwinna och sade till dem som woro der: Denne war ock med Jesus, Nasareen.
I porten, eller portgången. Genom denna kom man ut på gatan. Der Petrus söker undkomma den iråkade faran, möter honom en ny.
72 Och åter nekade han och swor: Jag känner icke menniskan.
73 Och litet derefter gingo de fram, som der stodo, och sade till Petrus: För wisso är du ock en af dem, ty äfwen ditt uttal röjer dig.
Det galileiska tungomålet war, i anseende till ljudet, betydligt olika med det, som talades i Judeen. Derföre, ju mer Petrus talade, destomer röjde han sig, hwem han war. Märkwärdigt, att de icke anwände mot honom det ännu swårare bewis, som de kunnat anföra, v. 51. Att de förbisågo detta bewis, som till och med kunnat blifwa farligt för Petri lif, deri röjer sig Guds beskydd af de sina, äfwen wid deras största faror.
74 Då begynte han förbanna sig och swärja: Jag känner icke menniskan. Och strax gol hanen.
Nu hade Petri förnekelse hunnit sin swåraste höjd. Första gången nekade han rätt och slätt, v. 70; andra gången kom dertill en ed, v. 72; slutligen ej blott swor han, utan ock förbannade sig.
75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, hwilka han hade sagt honom: Förr än hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bitterligen. Matt. 26: 34.
Hanens galande och ännu mera en påminnande blick af Jesu milda öga wäckte nu den swage lärjungen till besinning och till en djup och innerlig förödmjukelse och ånger. Han gick ut och grät bitterligen. O, att alla syndare gjorde på samma sätt, så skulle de också finna nåd såsom Petrus.
27 Kapitlet.
Judas Iskariot dödar sig sjelf. Jesus förhöres af Pilatus, dömes, misshandlas, korsfästas, dör och begrafwes.När det hade blifwit morgon, höllo alla öfwerstepresterna och folkets äldste råd mot Jesus, att de måtte döda honom. Mark. 15: 1 f. Luk. 22: 66.
Af v. 5 finna wi, att de höllo detta råd i templet, nemligen i en af templets sidobyggnader, deras wanliga samlingsrum. Här skulle de högtidligen bekräfta den dödsdom som i öfwersteprestens palats blifwit på förhand besluten. Nu höllo de tillika råd om sättet att werkställa den. Detta hade de då för tiden icke sjelfwa rättighet till. Ty ej långt förut hade denna rättighet
_112.jpg&oldid=347442){kind=link}