| Jesu liknelser. | Marci Evangelium. | Kap. 3, 4. | 123 |
19 och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
20 och de kommo hem; och det församlade sig åter folk, så att de icke ens kunde hålla sin måltid.
21 Och när hans anhöriga fingo höra detta, gingo de ut för att taga fast honom, ty de sade: Han är från sina sinnen.
Från sina sinnen, d. ä. de fruktade, att han skulle blifwa wanmägtig. ”De fruktade, att han skulle möda sig för mycket med arbete.” L. — Det war Jesu mat och dryck att göra sin himmelske Faders wilja; hans hjerta, som brann af kärlek, hungrade och törstade att förkunna Guds rike och att hjelpa alla, som sökte honom.
22 Och de skriftlärde, som hade kommit ned från Jerusalem, sade: Han har Beelsebul, och med de onde andarnes furste utdrifwer han de onde andarne. Matt. 12: 24 f. Luk. 11: 15 f.
Se Matt. 12: 24. Så blef Herren Jesus missförstådd både af sina wänner och fiender.
23 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: Huru kan Satan utdrifwa Satan?
24 Och om ett rike warder söndradt mot sig sjelf, så kan det riket icke hafwa bestånd,
25 och om ett hus warder söndradt mot sig sjelf, så kan det huset icke hafwa bestånd,
26 och om Satan sätter sig upp mot sig sjelf och är söndrad, så kan han icke hafwa bestånd, utan det är ute med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och utplundra hans bohag, utan att han först binder den starke, och sedan utplundrar han hans hus.
28 Sannerligen säger jag eder: Alla synder skola förlåtas menniskan barn, äfwen de hädelser, med hwilka de än må häda, Luk. 12: 10. Ebr. 6: 4. 1 Joh. 5: 16.
29 men hwilken som hädar den Helige Ande, han har icke förlåtelse till ewig tid, utan han är skyldig till ewig dom.
En sådan synd (synd emot den helige Ande) år en ewighetssynd. Den, som begår denna synden, blifwer så tillsluten för Guds Andes nåd, att ingen bättring är möjlig, och der Guds Ande ej kan werka, der kan synden aldrig förlåtas.
30 Ty de sade: Han har en oren ande.
Se Matt. 12: 32. En oren ande, nemligen Beelsebul, v. 22.
31 Så kommo då hans bröder och hans moder och stodo utanför och sände till honom och kallade honom ut. Matt. 12: 46 f. Luk. 8: 19 f.
Se Matt. 12: 46.
32 Och en hop folk satt omkring honom, och de sade till honom: Se, din moder och dina bröder äro utanför och söka dig.
33 Och han swarade dem och sade: Hwilken år min moder eller mina bröder?
34 Och han såg rundt omkring på dem som sutto omkring honom och sade: Se, min moder och mina bröder!
35 Ty hwilken som gör Guds wilja, han är min broder och min syster och min moder. Joh. 15: 14.
Jesu moder och närmaste anhörige efter köttet hade ännu icke undfått det klara ljus om hans höga embete, som de sedan fingo, se Matt. 12: 49, 50.
4 Kapitlet.
Liknelser om himmelriket. Jesus stillar en storm på hafwet.Och han begynte åter lära wid hafwet, och till honom församlades mycket folk, så att han steg i en båt och satte sig der på hafwet, och allt folket stod på land wid hafwet. Matt. 13: 1 f.
2 Och han lärde dem mycket i liknelser och sade till dem, då han lärde: Luk. 8: 4 f.
3 Hören! Se, en såningsman gick ut till att så.
4 Och det begaf sig, att när han sådde, föll somt wid wägen, och foglarna kommo och åto upp det.
5 Men somt föll på stengrunden, der det icke hade mycken jord, och det gick strax upp, derföre att det icke hade djup jord;
6 och när solen hade gått upp, förbrändes det, och emedan det icke hade rot, förtorkades det.
7 Och somt föll bland törnena, och törnena wäxte upp och förqwäfde det, och det gaf ingen frukt.
8 Och somt föll i den goda jorden, och det gaf frukt, som kom upp och wäxte, och bar dels trettiofaldt, dels sextiofaldt, dels hundrafaldt.
9 Och han sade: Den som har öron till att höra, han höre.
10 Då han nu wardt allena, sporde
_127.jpg&oldid=347468){kind=link}