| Jesus föraktas i Nasaret. | Marci Evangelium. | Kap. 5, 6. | 127 |
en, som med trons hand liksom widrör hans klädafåll eller fattar tag i hans ord och löften, blifwer helbregdagjord.
31 Och hans lärjungar sade till honom: Du ser, att folket tränger dig, och du säger: hwem rörde wid mig?
32 Och han såg sig omkring för att se henne, som hade gjort detta.
33 Men qwinnan fruktade och bäfwade, ty hon wisste hwad som hade händt henne, och hon kom och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
Qwinnan bäfwade, men Jesus ser ingenting hellre, än att en själ tränger sig fram till honom och med trons hand tager och med trons mun insuger den andeliga helsokraft, som utströmmar från honom, och att den själ, som blifwer helbregda, också bekänner huru stora ting Herren med henne gjort hafwer.
34 Och han sade till henne: Dotter, din tro har hulpit dig. Gå i frid och war helbregda från din plåga. Mark. 10: 52.
Detta blef nu för den helbregdagjorda qwinnan en full stadfästelse derpå, att hon skulle få behålla den stora wälgerningens gåfwa. Matt. 9: 22.
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: Din dotter är död, hwarföre gör du nu mera Mästaren omak? Luk. 8: 49 f.
Dessa trodde nu, att hjelpen skulle komma för sent.
36 Men strax då Jesus hörde hwad som sades, sade han till synagogföreståndaren: Frukta icke, allenast tro.
37 Och han tillstadde icke, att någon följde med honom, utom Petrus och Jacob och Johannes, Jakobs broder.
38 Och de kommo in i synagogföreståndarens hus, och han såg en sorlande mängd och menniskor, som gräto och jemrade sig mycket. Matt. 9: 23 f.
39 Och han gick in och sade till dem: Hwarföre sorlen I och gråten? Barnet är icke dödt, utan det sofwer. Joh. 11: 11.
40 Och de gjorde spe af honom; men han dref ut dem alla och tog med sig barnets fader och moder och dem som woro med honom och gick in der barnet låg
41 och tog barnet wid handen och sade till henne: Talita kumi, hwilket betyder: Flicka, jag säger dig, stå upp.
42 Och strax stod flickan upp och gick; ty hon war tolf år gammal. Och de wordo öfwermåttan bestörta.
Hon fick icke blott lif igen, utan fullkomlig helsa. De orden Talita kumi äro Syriska och just de ord, som wår frälsare talade, och hwari uppståndelsekraften blef nedlagd och meddelad. Det war ett allmagtsord.
43 Och han föreskref dem strängeligen, att ingen skulle få weta detta, och sade, att man skulle gifwa henne att äta.
Jesus wille ännu icke, att detta under skulle blifwa allmänt bekant, men ryktet gick dock ut öfwer hela landet, se Matt. 9: 26. Jesus bjöd gifwa henne äta, såsom ett bewis, att hon war återstäld till wanligt lekamligt lif och naturlig helsa. Detta uppståndelsens underwerk kan ock betraktas såsom den tydligaste yttre afmålning af huru Jesus andeligen uppwäcker menniskor från död till lif; och de, som blifwit uppwäckta, hafwa sådant lif och sådan helsa, att de behöfwa andelig näring, och detta bjuder Jesus gifwa dem och säger derföre till herdar och lärare: föd mina får, föd mina lam! Joh. 21: 15, 17.
6 Kapitlet.
Jesus föraktas i sin fädernestad, utsänder sina tolf apostlar. Johannes döparens halshuggning. Jesus spisar fem tusen män och går på wattnet.Och han gick ut derifrån och kom till sin fädernestad, och hans lärjungar följde honom. Matt. 13: 54.
Fädernestad, Nasaret, se Matt. 13: 57. Luk. 4: 16.
2 Och när sabbaten kom, begynte han lära i synagogan; och många, som hörde honom, häpnade och sade: Hwarifrån har denne detta, och hwilken är den wishet, som är honom gifwen, och hwilka äro dessa krafter, som ske genom hans händer? Luk. 4: 16.
3 Är denne icke timmermannen, Marias son, och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon, och äro icke hans systrar här hos oss? Och de togo anstöt af honom. Joh. 6: 42.
De hade känt honom långt förut, han hade uppwäxt med dem, de ansågo honom såsom sin like, och nu togo de anstöt af hans underbara wishet och magt. Äfwen detta hörde till Jesu förnedring. Om Jesu bröder och systrar, se Matt. 13: 55, 56.
4 Men Jesus sade till dem: En profet är icke föraktad utan i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt hus. Matt. 13: 57 f. Luk. 4: 24. Joh. 4: 44.
De, som blifwit wana wid ett rent Guds ord, men icke welat lyda det, förakta slutligen både ordet och dem, som förkunna det.
5 Och han kunde icke der göra någon
_131.jpg&oldid=347475){kind=link}