| 132 | Jesus spisar fyra tusen män. | Marci Evangelium. | Kap. 7, 8. |
honom: Ja, Herre; ty äfwen hundarna äta ju under bordet af barnens smulor.
29 Då sade han till henne: För det ordets skull, gå! Den onde anden har gått ut från din dotter.
30 Och när hon kom hem, fann hon den onde anden wara utgången och dottern liggande på sängen.
Jemför Matt. 15: 21–28.
31 Och sedan han åter hade gått ut från Tyri och Sidons gränstrakter, gick han till det Galileiska hafwet, midt igenom Dekapolis’ gränsland. Matt. 15: 29 f.
32 Och de förde till honom en döfstum och bådo honom lägga handen på honom.
Till ett stöd för tron hos dem, som skulle botas, plägade Jesus ofta lägga händerna på dem, se Matt. 19: 13.
33 Och han tog honom afsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde wid hans tunga Mark. 8: 23. Joh. 9: 6.
34 och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: Effata, det är: Upplåt dig!
I det ordet Effata inlade Jesus den hjelpande nåden, och hans suck och blick till himmelen wisade för den sjuke, hwarifrån hjelpen kom. Denne döfstumme hade icke kunnat förnimma ryktet om Jesu underwerk eller höra något af hans ord; derföre gjorde Jesus här flera yttre omständigheter än wanligt, för att wäcka förtröstan och hopp om räddning hos den sjuke, och för att werka på hans själ och hjerta med den synbara widrörande kärlekens fulla magt. Från den heliga munnen gafs helbregdagörande kraft åt den sjuka menniskan. Alla sjukdomar och alla lyten, så wäl som allt annat ondt, äro följder af synden, och ingen annan än Jesus allena kan gifwa fullkomligt lif och fullkomlig helsokraft. Ditt hjerta, din mun och din tunga kunna blott blifwa helbregda genom det ord och den kraft, som går af Jesu mun. Du är döfstum inför Gud, så länge Jesus icke ännu öppnat din mun till att bedja, tacka och lofwa, och ditt öra till att höra hans ord.
35 Och strax öppnades hans öron, och hans tungas band lossades, och han talade riktigt.
36 Och han bjöd dem, att de icke skulle för någon omtala det; men ju mer han förbjöd dem, desto mer förkunnade de det.
37 Och de häpnade öfwermåttan, sägande: Allt har han wäl bestält; han låter både de döfwa höra och de stumma tala.
8 Kapitlet.
Jesus bespisar fyra tusen män, warnar för fariseernas surdeg och gifwer en blind synen. Petri bekännelse. Jesus förkunnar sitt lidande.I de dagarna, då ganska mycket folk hade samlats och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem:
2 Jag ömkar mig öfwer folket, ty de hafwa nu i tre dagar dröjt hos mig och hafwa intet att äta. Matt. 15: 32 f. Mark. 6: 34 f.
3 Och om jag låter dem gå fastande hem, skola de uppgifwas på wägen, ty somliga af dem hafwa kommit långwäga ifrån.
4 Och hans lärjungar swarade honom: Hwarifrån skall man här i öknen kunna taga bröd att mätta dessa med? Och han sporde dem:
5 Huru många bröd hafwen I? Och de sade: Sju.
6 Och han tillsade folket att sätta sig ned på marken; och han tog de sju bröden, tackade och bröt och gaf åt sina lärjungar, att de skulle lägga fram dem, och de lade fram för folket.
7 Och de hade några små fiskar, och då han hade wälsignat, bjöd han, att äfwen de skulle framläggas.
8 Och de åto och blefwo mätta, och de upptogo lemningar af stycken, sju korgar.
9 Och de som hade ätit woro omkring fyra tusen; och så skilde han dem från sig.
10 Och strax derefter steg han i båten med sina lärjungar och for till Dalmanutas trakter.
Här nämnes Dalmanuta; Matteus nämner Magadan; dessa orter lågo båda wid Genesarets strand, och sannolikt är att Jesus landsteg mellan båda orterna.
11 Och fariseerna gingo ut och begynte twista med honom och begärde af honom tecken från himmelen, frestande honom. Matt. 16: 1 f. Luk. 11: 29 f. Joh. 6: 30.
12 Då suckade han i sin ande och sade: Hwarföre söker detta slägte efter tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta slägte skall intet tecken gifwas.
Se Matt. 16: 4.
13 Och han lemnade dem och steg
_136.jpg&oldid=347485){kind=link}