| 134 | Kristi förklaring. | Marci Evangelium. | Kap. 8, 9. |
Petrus och sade: Gå bort ur min åsyn, Satan; ty du besinnar icke det Gud tillhörer, utan det menniskor tillhörer. Matt. 4: 10.
Se Matt. 16: 21–23.
34 Och han kallade till sig folket jemte sina lärjungar och sade till dem: Hwilken som will efterfölja mig, han förneke sig sjelf och tage sitt kors på sig och följe mig. Matt. 16: 24 f. Luk. 9: 23 f. Joh. 12: 25.
Jesus will härmed uppenbara, att för werldens frälsning och himmelrikets kommande till oss war det först och främst nödwändigt, att Guds Son skulle lida och dö, och tillika skulle hans lärjungar weta, att de hade kors och bedröfwelse att wänta i Jesu efterföljelse, och att wägen till härligheten går genom lidande, kamp och strid.
35 Ty hwilken som will bewara sitt lif, han skall mista det, och hwilken som mister sitt lif för min och evangelii skull, han skall bewara det.
36 Ty hwad skall det hjelpa en menniska, om han winner hela werlden, men förlorar sin själ?
37 Eller hwad kan en menniska gifwa till lösen för sin själ?
Se Matt. 16: 25, 26.
38 Ty hwilken som blyges wid mig och wid mina ord i detta horiska och syndiga slägte, wid honom skall ock Menniskosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de helige änglarne. Sak. 14: 5. Matt. 25: 31. 26: 64. Rom. 1: 16. 2 Tim. 2: 12.
Med Jesu ord menas hela salighetsläran, hela den heliga skrift. Den, som blyges derwid inför de lösaktiga menniskorna, ar ingen Jesu lärjunge. Det är också att blygas wid Jesus och hans ord, om man blyges wid den smälek och den bedröfwelse, hwarmed de trogna pröfwas, och om man blyges Wwd gemenskapen med dem, som Kristus tillhöra. Alla som icke ödmjukt och frimodigt i ord och wandel bekänna honom inför menniskorna, dem will han icke bekänna på den stora dagen inför sin himmelske Fader. Men märkom: Bekännelsen måste wara wis och ödmjuk, sann och helig! Den får icke wara ett skrymteri, den får icke wara owis, häftig, kärlekslös, se Matt. 7: 6, den får icke ske i oträngda mål, den får icke innehålla sjelfberöm, den får icke utgå af ett oheligt nit och aldrig ske för egen äras skull.
9 Kapitlet.
Jesus förklaras, botar en månadsrasande, förkunnar sitt lidande, lärer hwilken är den främste, warnar för förargelse.Och han sade till dem: Sannerligen säger jag eder: Några äro bland dem som här stå, hwilka icke skola smaka döden, förr än de hafwa fått se Guds rike komma med kraft. Matt. 16: 28. Luk. 9: 27.
Denna vers sammanhänger med sista versen i föregående kapitel. Wår frälsare gör här skilnad mellan sin tillkommelse i sin Faders härlighet och sitt rikes kommande med kraft. Jesu nåderike kom med kraft, i det haus kyrka grundades genom evangelii predikande af apostlarne, och utwidgade sig mägtigt, medan ännu en stor del af de lärjungar lefde, som nu hörde detta tal.
2 Och sex dagar derefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem allena afsides upp på ett högt berg, och han wardt förwandlad inför dem. Matt. 17: 1 f. Luk. 9: 28 f.
Ingen af evangelisterna har sagt oss namnet på förklaringsberget, men efter de gamla kyrkofädernas öfwerensstämmande mening war det berget Tabor.
3 Och hans kläder wordo glänsande, mycket hwita, såsom snö, så att ingen walkare på jorden kan göra dem så hwita.
Jemför Dan. 7: 9.
4 Och för dem syntes Elias med Moses, och de samtalade med Jesus.
5 Och Petrus swarade och sade till Jesus: Rabbi, här är oss godt att wara; låtom oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.
6 Ty han wisste icke, hwad han skulle säga; ty de woro förskräckte.
Försträckte, d. ä. betagne af fruktan och salig förundran.
7 Och en sky kom, som öfwerskyggde dem, och en röst kom ur skyn och sade: Denne är min älskade Son; honom hören. Mark. 1: 11. 2 Petr. 1: 17.
8 Och när de i detsamma sågo sig omkring, sågo de nu ingen utom Jesus, som war allena med dem.
Se Matt. 17: 1–8.
9 Och när de stego ned från berget, bjöd han dem, att de icke för någon skulle omtala hwad de hade sett, förr än Menniskosonen hade uppstått från de döda. Matt. 17: 9 f. Luk. 9: 36.
Se Matt. 17: 9.
10 Och de fäste sig wid det ordet, spörjande sins emellan, hwad det war, att uppstå från de döda.
Ehuru ofta Jesus talade om sin död och uppståndelse, så kunde lärjungarne dock icke förstå denna förutsägelse, förr än den gått i fullbordan.
11 Och de frågade honom, sägande: De skriftlärde säga ju, att Elias måste komma först? Mal. 4: 5.
_138.jpg&oldid=347489){kind=link}