| 136 | Förförelses synd. | Marci Evangelium. | Kap. 9. |
afsides: Hwarföre kunde icke wi utdrifwa honom? Matt. 17: 19.
29 Och han sade till dem: Detta slag kan icke utgå utan genom bön och fasta.
Se Matt. 17: 19–21.
30 Och de gingo derifrån och wandrade genom Galileen, och han wille icke, att någon skulle weta det.
Jesus wille nu wara allena med sina lärjungar, för att i stillhet kunna säga dem de wigtiga ting, som han förkunnade om sin död och uppståndelse, v. 31.
31 Ty han lärde sina lärjungar och sade till dem: Menniskosonen skall antwardas i menniskors händer, och de skola döda honom, och sedan han har blifwit dödad, skall han på tredje dagen uppstå. Matt. 17: 22. Mark. 8: 3l. Luk. 9: 44.
32 Men de förstodo icke hwad han sade, och de räddes att fråga honom.
De förstodo honom icke, men blefwo dock bedröfwade, se Matt. 17: 23.
33 Och han kom till Kapernaum; och när han hade kommit hem, sporde han dem: Hwarom samtaladen I eder emellan på wägen?
Alla Jesu lärjungar böra dagligen i upprigtig sjelfpröfning inför honom swara på denna fråga: hwad de tala om sins emellan på wägen genom detta lifwet. Gjorde de detta rätt, så skulle högmod, egennytta, kif, afund, wrede, trätor, twedrägt, parti och annat ondt gifwa wika i den himmelske mästarens omedelbara närwaro.
34 Men de tego, ty de hade talat med hwarandra på wägen om hwilken som wore den störste. Matt. 18: 1 f. Luk. 9: 46 f.
35 Och sedan han hade satt sig, kallade han till sig de tolf och sade till dem: Om någon will wara den förste, skall han wara den siste af alla och allas tjenare. Matt. 20: 26. Mark. 10: 43.
Se Matt. 20: 25–27.
36 Och han tog ett barn och stälde det midt ibland dem, och han tog det upp i famnen och sade till dem: Mark. 10: 16.
37 Hwilken som mottager ett enda sådant barn i mitt namn, han mottager mig, och hwilken som mottager mig, han mottager icke mig, utan den som har sändt mig. Matt. 10: 40. Joh. 13: 20.
Med den kärlek, Jesus wisade mot detta barn, wille han just wisa lärjungarne, hurudana de måste wara, som tillhöra honom. Wägen att blifwa stor i Guds rike är just den, att akta sig sjelf ringa, att försaka sig sjelf och blifwe såsom ett barn. De, som anamma Herren Jesus, anamma icke blott honom, utan Fadren. Af dessa ord skola wi också lära, huru stor wigt Jesus lägger på kärlekens utöfning, i synnerhet mot barn och mot alla dem, som Kristus tillhöra.
38 Men Johannes swarade honom, sägande: Mästare, wi sågo en som i ditt namn utdref onde andar, och han följer oss icke, och wi förbjödo honom det, emedan han icke följer oss. Luk. 9: 49 f.
Se Matt. 7: 22. Man kan af omständigheterna förmoda, att denne man war en af Johannes döparens lärjungar, genom hwilken han kunde hafwa kommit till en ann tro, Joh. 1: 29. 3: 28, 36. Matt. 11: 2, 3, och i denna tro kunde han hafwa magt att utdrifwa onda andar, fastän han icke följde med Jesus och hans lärjungar.
39 Då sade Jesus: Förbjuden honom icke; ty ingen är, som gör någon kraft i mitt namn, som snart derefter skulle kunna tala ondt om mig. 2 Kor. 12: 3.
Då han gör under i mitt namn, så behöfwen I icke frukta, att han är fiendtlig emot mig, såsom fariseerna äro; se Matt. 12: 24.
40 Ty den som icke är mot oss, han är för oss.
Wår frälsare säger ingalunda, att den är med honom, som ej är emot honom i afseende på yttre gerningar; ty många synas icke wara emot honom, men de äro ändå icke med honom. Men lärjungarne skulle anse, att den, som icke wore emot dem, han wore med dem, och sådane borde de icke betrakta såsom motståndare, se Fil. 1: 18. Hjertats innersta tillstånd känner han allena, som är hjertats ransakare.
41 Ty hwilken som gifwer eder att dricka en bägare watten för det namnet, att I hören Kristus till, sannerligen säger jag eder: Han skall icke mista sin lön. Matt. 10: 42.
Detta är en widare upplysning af det föregående, v. 37. Jesus will härmed wisa sina lärjungar, att de äro högt aktade inför honom, i den mån de hafwa det rätta barnasinnet, och att de icke derföre borde akta hwarandra ringa, v. 34.
42 Och hwilken som förför en enda af dessa små, som tro på mig, honom är det bättre, att en qwarnsten lägges om hans hals och han kastas i hafwet. Matt. 18: 6. Luk. 17: 1 f.
Se Matt. 18: 6.
43 Och om din hand är dig till förförelse, så hugg henne af. Det är dig bättre att ingå i lifwet lytt, än att hafwa båda händerna och fara till helwetet, till den outsläckliga elden, Matt. 18: 8 f.
_140.jpg&oldid=347493){kind=link}