| Sebedei söners begäran. | Marci Evangelium. | Kap. 10. | 139 |
33 Se, wi gå upp till Jerusalem, och Menniskosonen skall antwardas åt öfwerstepresterna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och antwarda honom åt hedningarne,
34 och de skola begabba honom och gissla honom och bespotta honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå igen.
35 Då gingo Jakob och Johannes, Sebedei söner, fram till honom och sade: Mästare, wi wilja, att du gör oss hwad helst wi begära af dig. Matt. 20: 20 f.
De framstälde denna bön genom sin moder Salome, och instämde deruti.
36 Och han sade till dem: Hwad wiljen I att jag skall göra eder?
37 Och de sade till honom: Gif oss att sitta, den ene på din högra sida och den andre på din wenstra i din härlighet.
I din härlighet, d. ä. i ditt härliga rike, som de nu trodde wara nära. Dessa twå lärjungar delade wäl icke de andras förskräckelse, v. 32.
38 Men Jesus sade till dem: I weten icke hwad I begären. Kunnen I dricka den kalk, som jag dricker, och döpas med det dop, hwarmed jag döpes? Matt. 26: 39, 42. Joh. 18: 11. Luk. 12: 50.
39 Och de sade till honom: Det kunna wi. Men Jesus sade till dem: Den kalk, som jag dricker, skolen I dricka, och med det dop, hwarmed jag döpes, skolen I döpas,
40 men att sitta på min högra sida och på min wenstra, det tillkommer icke mig att gifwa, utan det skall gifwas dem, åt hwilka det är beredt.
Se Matt. 20: 22, 23.
41 Och när de tio hörde detta, begynte de blifwa misslynte på Jakob och Johannes.
42 Och Jesus kallade dem till sig och sade till dem: I weten, att de som anses wara folkens furstar herska öfwer dem, och deras store hafwa magt öfwer dem. Luk. 22: 25 f.
De glömma ofta, att Gud allena är den rätte Konungen; men I skolen icke hafwa ett sådant sinne.
43 Men så skall det icke wara bland eder, utan hwilken som will blifwa stor bland eder, han skall wara eder tjenare, Mark. 9: 35.
44 och hwilken som will blifwa främst ibland eder, han skall wara allas dräng.
I ödmjukhet akte den ene den andre högre än sig sjelf! En hwar förekomme den andre med hedersbewisning. Icke på samma sätt skola de älska och ära dem, som hata sanningen, men älska alla så, att de innesluta dem i förbön och söka, så widt som möjligt, åstadkomma deras timliga och ewiga wälfärd, gifwa heder åt den, som heder tillhörer, och ära alla såsom medmenniskor.
45 Ty äfwen Menniskosonen har icke kommit för att låta tjena sig, utan för att tjena och gifwa sitt lif till lösen för många. Joh. 13: 14. Fil. 2: 7. Ef. 1: 7. Kol. 1: 14. 1 Tim. 2: 6. Tit. 2: 14. 1 Petr. 1: 18 f.
46 Och de kommo till Jeriko; och när han gick ut från Jeriko med sina lärjungar och en stor hop folk, satt Timei son, den blinde Bartimeus, wid wägen och tiggde. Matt. 20: 29 f. Luk. 18: 35 f.
Se Matt. 20: 29. Timei son är förklaring af namnet Bartimeus, ty ordet Bar betyder son.
47 Och när han hörde, att det war Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: Jesus, Davids son, förbarma dig öfwer mig!
48 Och många näpste honom, att han skulle tiga, men han ropade mycket mer: Davids son, förbarma dig öfwer mig!
49 Då stannade Jesus och lät tillkalla honom. Och de tillkallade den blinde och sade till honom: War wid godt mod, stå upp; han kallar dig till sig.
50 Och han kastade af sig sin mantel, stod upp och kom till Jesus.
Att den blinde kallar Jesus Davids son wisar, att han höll honom för Kristus. Af glädje skyndade han så, att han kastade ifrån sig sin öfwerklädnad.
51 Då swarade Jesus och sade till honom: Hwad will du att jag skall göra dig? Och den blinde sade till honom: Rabbuni, att jag må få min syn.
Rabbuni betyder min Herre eller mästare, ett ärofullare uttryck än Rabbi, se Matt. 20: 30–34.
52 Och Jesus sade till honom: Gå; din tro har hulpit dig. Och strax fick han sin syn och följde honom på wägen. Mark. 5: 34.
Markus tillägger här, att det war tron, som gjorde den blinde seende; med tron ropade han och åkallade hjelparen, Jesus Davids son, med tron skyndade han till honom, med förtröstande tro tog han emot hjelpen, och med en tro, full af fröjd, följde han honom och kunde se honom, på hwilken han förut trodde, utan att se. Saliga äro de, som icke se och dock tro! och saliga äro de, som i trons wisshet stundom få andeligen se sin frälsare!
_143.jpg&oldid=347499){kind=link}